"Dom flesta svenskar har liksom alla en liten röd stuga med vita knutar i hjärtat.

Egentligen skulle våra likkistor vara rödmålade med vita knutar…"

Det föreslår författaren Slas, Stig Claesson, i Kulturradions fantastiska program från 1992 som gick i repris i kväll med anledning av hans bortgång häromdagen. Programmet blev en oförglömlig upplevelse där Slas intervjuas och läser stycken ur egna böcker på sin släpiga eftertänksamma stockholmska.

Stig Claesson blev skildraren av den svenska landsbygden, av platser som förändrats till oigenkännlighet. Han berättar själv hur han blev "mer eller mindre förbannad" över motiveringen till varför han utnämndes till hedersdoktor i samhällsvetenskap. Man menade att "han var specialist på glesbygdsproblemen" något han inte alls ville instämma i själv.

Bengt Pakkalen har fångat Stig Claessons syn på och intresse för landsbygden, glesbygden och de glömda småbrukarna vilka han ständigt återkom till i sina berättelser och hur han bar på ett slags återhållet raseri, en ilska över - inte att utan - HUR de svenska småbrukarna bortrationaliserades på 1950-talet och glesbygden återuppstod.

Slas berättar med egna ord om hur det gick till: "Bondesverige tog tvärt slut. 3000 gårdar om dagen försvann åren 1955-60 i en egendomlig hastighet." Han kallar det "sveket mot småbrukarna, dom blev förrådda, det gick för fort, dom var i vägen och det var böndernas barn som gjorde det."

Slas framför också sina teorier om drivkrafterna bakom bortrationaliseringen.

Om boken om Yngve Frej påstås vara den som bäst skildrar de förrådda småbrukarna, så sägs det vara i berättelsen Brev till en hembygdsgård han gör upp med böndernas barn.

Jag är så lycklig över att ha lyssnat på det här programmet. Det var väl använda 45 minuter. Det finns HÄR för den som vill göra sammalunda.