Flertalet av våra sädesärlor befinner sig just nu i Egypten – om de ens är vid liv. Forskare har sett flockar med 10 000-tals ärlor. Inte nog med att de riskerar livet under flyttning både dit och hem, de riskerar bli fångade och uppätna där också!

Jag blev riktigt illa till mods när P1:s Vetenskapsradion i morse berättade att Nilens fattigfiskare drygar ut inkomsten genom att fånga sädesärlor. Ärlorna övernattar vid Nilens vasskanter där fiskarna kastar in sten för att skrämma upp fåglarna som fångas i nät för försäljning. (Stackars mina ärlor...)

Men alla egyptier äter inte sädesärlor, man får hoppas att de är omtyckta på annat sätt också. I alla fall berättas skämtsagor och sjungs födelsedagssånger med text om sädelsärlan, sägs det i programmet.

Egyptens bönder har i alla fall lärt genom årtiondens jordbrukskampanjer att sädesärlan är böndernas vän genom att ta skadeinsekter. Dock vet många egyptier inte vart fåglarna tar vägen när de flyttar, de vet bara att de försvinner.

Återfynd av ringmärkta fåglar visar att de flesta svenska sädesärlor tycks övervintra i Egypten. Ärlorna från Danmark reser i huvudsak till Spanien. Man tror att inlandsisen kan ha varit den delare mellan Danmark och Sverige som orsakat att våra respektive fåglar valt olika rutter. Att flyttfåglarna kommer hit för att häcka har att göra med vår sommars rika överflöd av insekter som utnyttjas.

Själv tycker jag det är helt rätt att benämna Sverige som hemvist för våra flyttfåglar eftersom det är här de föds.

Fakta och bild lånade från svt. Fotograf: Hasse Holmberg/Scanpix.

Snön vräker ner just nu och det är riktigt mysigt inne. Ja, ute också förresten. Skulle gärna gått en runda i snöfallet om inte ryggen protesterat men nu får jag nöja mig med att titta på. Därtill är det skidtävlingar på tv mest hela dagen vilket inte gör saken sämre.

Har just klarat av fåglarnas morgonbestyr, både vilda och tama. Varje morgon så här års går jag ut samtidigt med den här lille kanaljen, en entita. Han bor alldeles intill entrén under farstutaket där det finns en del små hålrum mellan alla detaljer som håller ett hus uppe. Genast när entitan vaknar sticker han tvärs över vägen till fågelbordet och startar frukosten med alla de andra. Återkommer med varje frö tillbaka in i trädgården i snöbollsbusken där han skalar och äter upp.

Varje liten springa i våra byggnader hyser små hyresgäster av detta slag. Man ser hur de söker skydd när det blåser eller regnar. Vårt fågelhus har taköverhäng med rester av glipande gamla spånor där man ser småfåglarna  kila in i skymningen. En riktigt trevlig tanke att vi har härbärge åt dem i våra egna hus.