Här var det gran, här var det gran!
Den finaste i stan till dopparedan.
Ensam hon står, sista som går.
Hundra huggde jag i år.
Min lilla gran, så grön och fin,
du luktar gott, som terpentin!
Vill ingen ha dej, får jag väl ta dej,
som rövat bort dej ur skogen din.

Julgransförsäljningen på torg och marknader där grandoften ligger tät lockar alltid fram minnen. Nu har många gått över till evig plastgran (vi också), men när jag var barn var det annat. ALLA skulle ha äkta gran. Det var tätt mellan försäljarna ute i bostadsområdena.

Försäljarna stod rakt nedanför vår lägenhet, det var mycket att ta del av. Som nio-elvaåring var man nyfiken och blev bekant med "gubbarna". Den ena hette Herbert minns jag, och lustigt nog kom samma gubbar tillbaka till vårt område flera år i rad. Det var 1950-tal och en gran kostade tio kronor.

Mamma och pappa övervakade mina förehavanden och pratade med gubbarna (så gjorde föräldrar på den tiden). Det ville sig inte annorlunda än att jag även hjälpte till med försäljningen så som en tioåring är mäktig. Fick till och med en liten "lön" som uppmuntran men det ville mamma rakt inte tillåta.

- Du lämnar tillbaka pengarna, du får inte ta emot pengar från främmande personer. Du hjälpte inte till för att få betalt från början!

Så det så. Ord och inga visor.

Granvisan däremot, texten till Evert Taubes Knalle Jul (ovan), hittade jag HÄR. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...