Att leva med en kronisk tarmsjukdom är nog så besvärligt för en vuxen. Jag lever själv med Crohns sjukdom sedan 14 år, så jag vet. Väntar väl i stort sett på min fjärde operation. Ingen planerad än, men det drar väl däråt, tror jag. Men att drabbas som barn måste vara etter värre...!

Då kanske det här nya spelet kan komma till användning. Ett spel som kan  hjälpa barnen förstå vad de drabbats av och kunna lära sig mer om sjukdom.

Tycker det är både gulligt och pedagogiskt, med de olikfärgade tarmarna.

Läste just i RMT:s (Riksförbundet Mag- o Tarmsjuka) medlemstidning Patientkanalen att antalet fall av Crohns har ökat drastiskt bland barn. Hygienhypotesen tros vara förklaringen. Den går ut på att vi numera utsätts för mindre smuts villket kan göra immunsystemet felreglerat i brist på rätt stimulans. Vi lever för renligt, alltså samma troliga orsak till att så många barn drabbas av allergier idag.

Ja, nu är det snart över för den här gången. Höstens färgprakt är intensiv men kort. Lövverket glesnar successivt. Kvar finns bara fotografierna. 

Aroniabusken har glödande färger.

Gillar att stoppa huvudet (dvs kameran) rätt in i busken (häggmispel) för att utesluta alla andra intryck. Blir så inspirerad av alla dessa färger.

Traktens fem ormvråkar seglade över huset när jag tuffade iväg på min runda. De ropade sitt piiiuuu, piiiuuu medan de steg på varmluftsvindarna, oupphörligt spejande.  En lurvig vildkatt smög in i grandungen i tron att jag inte sett den. Hukade storögt i sitt gömsle. Luften var hög och klar och frisk att andas. Solen lyste intensivt men förmådde ändå inte värma nåt vidare.

Lövverket glesnar fort medan löven sakta faller prasslande till marken. Det var tyst så när som på naturens egna ljud trots att det var nästan middag. Det var MIN stund. Ute på åkrarna skrek viporna och kastade sig fram och åter i lek med vinden. Mina steg var lätta, stavarna håller jag numera i handen. Har tröttnat på deras klonk-klonk-klonk när de slår i marken.

--- 

Strax mötte jag en annan stavgångare som kom med raska steg och viftande stavar. Blank i ansiktet med högröda kinder i världens fart. Vi hejade förstås, och hon hojtade uppmuntrande "Använd dom!" medan hon susade förbi... Puh... jag var glad att mötet fick fort. Varför måste folk lägga sig i hur andra gör? Hon kände sig förstås jätteredig, men kunde ju faktiskt inte veta om jag kanske hade ont i armarna... Jäkla besserwisser. Är det tävling, eller...??

Hon kanske var gympaledare? En sån där "ett-två-tre-fyr... hej och hå, och jobba, jobba, jobba..." Njae, kanske inte... lite för rund för det, tror jag. Dom brukar vara vältrimmade, dom där.

Hon fullföljde tydligen en runda medan jag vände på min sträcka för återgång. Hon hade redan hunnit långt före men jag såg att hon slagit av på takten. Betydligt. Så redig var hon! Nåja, det var hon säkert värd.

Behövde alltså inte oroa mig för att hinna ikapp, och snart var det fart på hennes pinnar igen. Såg dem glänsa i solskenet bort i fjärran. Skönt. Vill vara ifred med egna tankar.

---

Fortsatte i min egen takt, precis som tänkt, med stavarna fortfarande i handen (!), alla sex kilometrarna. Det var frid i kohagen, djuren vilade och en kalv låg helt nära staketet i djup sömn. Jag såg hans vita ögonfransar.

En stor måsflock gled omkring i skyn, och mitt i flocken kunde ormvråken urskiljas. De var helt oberörda av varann, på var sina uppdrag. Jag stannade för att repa gräs till marsvinen.

Just när jag kom hem hördes ett läte som inte hörts på länge.... tranorna...! Krrrooh, krrrooh, krrrooh... ropade de.  Och där var dom, rakt ovanför vårt hus, trettio stycken i V-formation. Riktning mot söder. Nu åkte dom alltså. Med tåren i ögat vinkade jag hejdå. Lycka till! Kom snart tillbaka.

Brittsommardagen den 7 oktober bjöd inte på någon brittsommar. Inte hos oss i alla fall. För att kallas brittsommar ska det helst vara över 20 grader varmt efter en period med kyligt väder framåt hösten, ofta runt Birgittadagen den 7 oktober. Benämningen har anknytning till namnet Birgitta med samma ursprung som Britt.

1900-talets varmaste Brittsommar inträffade den 9 oktober 1995 då södra Skandinavien hade nästan 25 grader varmt, enl. SMHI. Detta minns jag väl. Just då hade jag turen att få den bästa datakurs jag någonsin hört talas om. Noteringarna från den har jag haft nytta av ända fram till dags dato trots att datorerna utvecklats enormt.

---

Tänker idag på skådespelerskan och revyartisten Birgitta "Teskedsgumman" Andersson som bl.a sjöng "Man ska vara glad åt fötter".

Tänker också på min gamla ungdomsidol Brigitte Bardot, som var dåtidens sexsymbol. Färgade håret rågblont efter hennes förebild. För varje färgning bleknade mitt hår alltmer och var efter tio års färgande platinavitt. Men då var jag trött både på arbetet och färgen. Återtog min egen askblonda färg och stortrivs med den.

Känner mig särskilt flitig när tvättmaskinen går. Ju fler tvättar, desto flitigare känner man sig. Utan att ha gjort ett skapandes grand. Rena psykologin. Värre var det förr när kvinnorna låg på knä på en brygga och klappade tvätten ren i iskallt vatten. Stackars, stackars människor säger jag bara. Vi vet inte hur bra vi har det. Det skadar inte att tänka så ibland.

Tvättmaskinen som ännu tuffar på till långt inpå kvällen har gått flera vändor idag och under tiden har jag strukit skjortor 'en masse'. Trivsamt pyssel. Rutingöra. Man behöver inte planera och inte lösa problem. Bara göra. Och sen känner man sig präktigt duktig. Bra sätt att tvinga hopplöshetskänslor på flykt.

Ja, det är väl det enda jag gjort efter att Husbonden och jag kom hem efter en lång runda i gödseldoftande landskap. Han var smått imponerad över den fart jag har numera...

Oooops, nu är det centrifugerat också... visst är vi lyckligt lottade. Bara att hänga upp väldoftande ren tvätt som inte ens droppar.

Så här års är bonnvägarna nerkletade med gödsel och jord. Bönderna vänder uppochner på åkrarna och jag tvingas gå i sick-sack under mina grusvägsrace. Det är smällar man får ta på landet men det luktar i alla fall gott med riktig koskit.

Många bönder har faktiskt gått ifrån det överdrivna konstgödslandet och giftspridandet. Alla är väl inte med i KRAV-odling för det är dyra avgifter och krångligt, men mer eller mindre ekologisk odling har det blivit. Mycket tack vare höga miljöavgifter på gift och konstgödsel.

Detta är ingen vetenskaplig rapport, bara ett stilla konstaterande från min synvinkel och lilla vrå på Jorden.

Vid dagens besök på Byhålans Bomässa fick jag åter tillfälle att njuta av mitt älsklingskonstverk Zebrorna som hänger högt upp på väggen i skolans matsal.

Är alltid lika fascinerad av denna bild, en närbild rätt in i zebrahjorden. Det finns inte en ledig plats, inte en glugg mellan djuren, det är bara ränder på ränder men ändå så distinkt markerade att de inte flyter ihop. Ingen zebra är den andra lik.

Idén är genialisk. Bara att komma på det... Den väcker uppmärksamhet i sin effektfullhet. Färgstark utan färg (svart och vitt betraktas segentligen inte som färger) och lite synvilleeffekt är det, men bara lite...

Som den bildfreak jag är kan jag nästan inte ta blicken från detta verk. Idag var kameran med så jag har den bevarad. Himla glad för det.

(konstnärerna heter Esther F och Lena J)

Nu har den lilla kommunen på landet slagit på stort och ordnat BOMÄSSA. Man står inför ökat bostadsbehov, kommunen har många äldre och fler lär vi bli. Många äldre lämnar sina gårdar i "vuxen" ålder och behöver komma in till centralortens vård och service.

För första gången på mycket, mycket länge (typ 40 år) behövs stora satsningar för att minska avflyttningen av unga och öka företagsamheten. Det kanske till och med är en ödesfråga...

Kommunen har anställt en kommunutvecklare och nu fanns en trevlig och tydlig modell av planerna att titta på. Där fanns niovåningshuset Åsikten (övrig bebyggelse är två våningar), allaktivitetshuset Globen (med en glob (!) på taket), övernattningsrum, promenadvägar, nya tomter för byggnation.

Roligast för oss "lantisar" var förstås att träffa en massa känt folk. Modellen var också kul, fast jag känner att det där med globen på taket är fantasilöst och bara too much.  Men... so what... som vi säger på ren svenska idag, huvudsaken är att det händer nåt!