BH (74) i Grannbyn är en fantastisk person.

En mångsysslare och hantverkare som fotograferar, tecknar, är radiotekniker och konstruktör. En varm hembygdsvän. En riktig eldsjäl. Som glöder. En man jag med stolthet och tacksamhet kan kalla min vän.

BH:s noggrannhet, precision och tålamod är ett arv från en svunnen tid.

En tid då saker och ting fick ta tid. Dessa egenskaper har skapat exakta miniatyrkopior av varabygdens fem runstenar i alabastergips. Med alla detaljer. I exakt skala.

(bilden från  december 1999)

Han har själv fått utveckla tekniken, prövat, gjutit, misslyckats, tänkt om, prövat igen osv... Först fotografering, mätning och runskriftsstudier, därpå  omräkning till förminskning, prov av olika pigmentering till det blev rätt. Han började 1983. Slutligen fick han fram en form som höll för flera gjutningar och kunde massproduceras. Stenarna har sålts på hembygdsevenemang till förmån för... föreningen. Såklart. Så jobbar en äkta eldsjäl! Ett antal stenar har också skänkts till olika begivenheter.

Är särskilt glad och tacksam för dem jag fått i gåva från BH själv, bl.a Sparlösastenen (bilden) som tros ha samröre med västgötaspetsen. Det finns nämligen en hund avbildad på stenen. Med stubbsvans - som västgöten. Hundrasen har ju anor från vikingatiden.

Miniatyren är endast 8 cm hög.

---
Här finns mer att läsa om Sparlösastenen för den som är intresserad:

Wadbring respektive Foteviken.

Några bloggar handlar om skuld, skam och dåligt samvete. Och hej, vad mycket det släpas på lite varstans. Vi måste vara ett mycket skuldtyngt folk.... påpucklat av Luther, Schartau och Jante. Allihop i en skön blandning. Tungt lass att bära... Undra på att vår folksjukdom är "ont i nacke och skuldror"  ;)

Fru Fundersam och Vita Brevis tänker mycket, djupt och ofta. Det tilltalar mig. Rekommenderad läsning för dem som är lagda åt det hållet. Ibland behöver man stanna upp i bruset och göra en djupdykning. Annars blir livet för ytligt.

Mina skuldkänslor släppte först i 20-årsåldern efter att ha läst pastor Ludvig Jönssons bok Skuldlös, utgiven av Diakonistyrelsens Bokförlag, 1963 (går nog inte att hitta i dag). Tänk bara att som 20-åring lockas av titeln! Men den hjälpte. Blev frälst på kuppen och befriad. Hade religiösa grubblerier på den tiden. Genom hans bok kom Svaren.

Men fri är jag inte. Dåligt samvete är en känd del av mig. Något jag jobbar med, men när frågan "Vad får du dåligt samvete av?" ställdes i deras bloggar, så blev jag taggad. Då vet jag precis:

1. av att jag inte är duktig med städning,

2. av allt jag borde, men inte hinner eller orkar,

3. av att svika förtroenden och slarva med uppdrag

Kanske fler som blir taggade att lista samvetsfrågor?

Ja, det känns nästan så. Har bara ingen lust.

Vädret är råkallt men regnet höll sig borta tills min runda var avverkad. Tur! Sen har det droppat, stänkt eller öst ner på ett tema med olika variationer.

Har inte fått något vettigt gjort. Letat efter en säkerhetskopierad CD med fler målningar, letat efter tyg till Husbondens jackfoder som ska lappas, letat efter CD med sparad film. Det mesta utan resultat. Gav upp. Ensam idag, ingen turbo jagar på.

Skulle ringt några samtal till vården men... tiden gick ifrån mig. Inget som brådskar. Regnet avgjorde saken; struntade även i att byta lampa i utebelysningen på huset. Har den varit trasig i två dagar kan den väl vänta tills det blir uppehåll igen. Ringde istället till Väninnan och vi skällde gemensamt över alla fel i samhället.

Och i skogen far en motorbåt omkring...

Vi säger så när skogsavverkningsmaskinen är igång. Första gången vi hörde en sådan på nära håll, det var mitt i natten, blev vi inte kloka på detta. Det lät precis som om en racerbåt åkte runt på en större sjö, runt, runt, runt.

Vi förstod att det var fel. Det fanns ju ingen sjö i närheten. Det där pågick i flera dagar innan vi fick svar. Vid nästa promenad åt det hållet klarnade det. Skogsavverkning. Så nu vet vi... varje gång "racerbåten kör i skogen" är det avverkning på gång.

Till middag kokade jag lite skivad potatis, slantade morötter och en liten bit blomkål. Stekte små skivor selleri och bräckte skinka. Enkelt, nästan påvert. Och nästan veggo. Behövs ingen mat för en hel karl när han inte är här. Gillar mycket rot- och grönsaker men avstår varken fisk eller kött.  Ljuvligt.

Första etappen av fåglarnas avmaskning är slut. I två dagar har dom hållits inne på bara vatten och frö för att säkert få i sig avmaskningsmedlet i vattnet. Det smakade säkert inte gott, men är ett nödvändigt ont.

Idag festade vi alltså med läcker gurka, äpplen, clementin, nypon, kokt ägg och grodda fröer. Mums... det blev rusning till skålarna. Nästan som när den muslimska fastan Ramadan avbryts, tänkte jag.

Kanarierna var först på plan som vanligt men snart kom även astrilder, mås- och sebrafinkar fram och sist risfåglarna. Nyponen var förbehållna nymfer och papegojor, det är deras älsklingsrätt.

Sen öppnades luckorna som vanligt och dom strömmade ut. Oj, vilken njutning! Det har regnat hela eftermiddagen men dom sitter ute ändå. Nymferna duschar i strilregnet och övriga plaskar i badkaren. Säkert gott att skölja avmaskningsmedlet ur fjädrarna. Småfåglarna skiljer ju inte på bad- och dricksvattnet, så det behövdes nog.

Onsdagen blev rätt trist. Tandläkarresan tog halva dagen (jag somnade inte), magen krånglade och övrig planering föll aldrig på plats.

Provade idag modeller av mina blivande tänder - i vax. Dom går grundligt till väga får man säga. Bissarna passade förträffligt. Fantastiskt att se alla dessa små skruvar som används. Det är ju rena urmakarjobbet. Nedräkningen har börjat; bara EN provning kvar... sen får jag dom den 6 november. Det blir en häftig reseräkning att lämna till landstinget då.

---

Fåglarna har klarat avmaskningen, dag två. I morgon väntar friheten igen. Det där giftet kan inte smaka gott... Gissa om jag laddat med godsaker.

---

Mera gift... i morgon kommer Anticimex med påfyllning inför vintern.

---

Och pappa ringde med glädjebudet att han får sin lägenhet tidigare än beräknat. Kanske redan 1 november. Hoppsan, det är nästan föör snart. Men kul förstås.

Nä nu väntar bingen. Vi ska upp i ottan. Zzzzzzz

Bläddrade lite bland gamla bilder och hittade sparade sådana av mina oljemålningar från anno dazumal. Tyckte det kunde vara roligt att lägga ut dem i bloggen. Jag var aktiv med denna hobby 1975 till 1980.

Färgerna i farfars målarlåda har nog torkat nu, så om jag vill fortsätta måste det nog köpas nya färger. Inte aktuellt för dagen.

Hamnmotiv från Göteborg. Nu finns väl inga sådana kranar kvar.

Västgötaspetsarna Icko och min gamla Jackie (t.h.)

Fiskebäck, Göteborg

Stora fågelbordet är redo. Snart är det dags att börja utfodra lite smått. Bara så att fåglarna vet var dom kan leta när det kniper. Vi brukar köpa vildfågelfrön, jordnötter och talgbollar för minst 500 kr varje vinter.

I vinter ska vi för första gången pröva ett par roliga talgbollshållare (t.v. ovan) som vi fick av Väninnans man. Ganska käck idé. Hoppas de funkar.

Husbonden tog sovmorgon och kom upp först när jag eldat ett par brasor i nya kaminen som är kolossalt effektiv. Det behövdes minsann för den första nattfrosten hade slagit till. 1,5 minusgrader i luften, på marken var det säkert mer. Naturen var lätt isig.

Utemöblerna har plockats in, parasollen, parkbänkarna och torkvindan likaså. Vattnet till växthuset är avstängt och kranen öppnad.

Katsuran släppte alla sina löv efter bara första nattfrosten.

Fåglarna avmaskas i dagarna två och får stanna inne så att dom inte tillgodogör sig fukt på annat sätt, ty dom måste dricka av medicinvattnet. Detta är rutin varje höst. Två dagars innevistelse när solen ändå bara värmer några timmar mitt på dagen är inget problem. Passar bra för jag åker till tandläkaren i morgon. Vågar inte släppa ut dem till höken då. Dom sjunger och mår gott hela dagen , även inomhus.

Löven dråsade ner efter frosten. Lyckliga är vi som har en egen park att sparka omkring i löven i. Här nedan har Stora Aspen "släppt sig".

En härlig känsla att dra fötterna efter sig i tjocka lager av prasslande löv. En barnslig lek som jag ägnar mig åt då och då.

Jag tycker det är så vackert med löven och njuter av anblicken. Vår första lönn har nått ansenlig storlek och skänker oss drivor av guld.