Kanarie-Nanny tycks vara bra igen. Efter en vecka i sjukburen för observation fick hon komma in till sina kompisar. Hon var inte bra, men inte tillräckligt dålig för att ge upp hoppet.

Så var det dags för avmaskning. Hon deltog givetvis i detta som alla andra.

Och... som i ett trollslag... två dagar efter avmaskningen verkar hon mycket bättre. Inte uppsvälld längre. Ingen häftig andhämtning. Full fart...!

Det tyder ju faktiskt på att hon haft parasitinvasion av något slag.

Den som lever får se. Blir det återfall eller får hon fortsätta må bra.

Vi är förstås jättenöjda med att lilla Nanny är i farten igen.

När man har djur händer egendomliga saker. De är påhittiga så det förslår.

När vi rastade hundarna långt efter mörkrets inbrott hörde vi upprepade kristallklara nymfvisslingar från deras voljär.

Men... herregud... inte hade vi väl stängt ute en av dem...?!

Luckorna var nerdragna sedan flera timmar.  Men här satt en och sjöng för glatta livet. Högt och ljudligt.

Jag smög bort till voljären och försökte kika in i mörkret. Trots att vi har lyktor tända blir det ganska mörkt i det hörn varifrån sången kom. Jag spejade efter ljudet som på närmare håll lät som om det kom ovanför deras tak! ???? Vad var detta?

Nå, jag var ju bara tvungen att öppna dörren till Fågelhuset och kika in. Jag smög verkligen, för nattlampan var tänd och alla hade gått till ro. Klampar man in då blir det lätt tumult.

Jo-oo, därifrån sjöngs det i mörkret. Det var en av de unga pojkarna. Vi har fortfarande kvar de sista kullarna och nu börjar det visa sig vem som är vem. Pojkarna sjunger och drillar. Flickorna är tysta.

Och där satt han. Vid utgångshålet som nu var kolsvart. Med huvudet inne i röret och tjoade. Undra på att det hördes ut genom den tunna plåtluckan.

Han tyckte det lät fascinerande, förstås. Ett underbart eko bildades, och han kunde bara inte sluta trots att alla andra redan nattat. Hellegod, de är då för rara.

Nu är hon väl desperat...? Bantningsmedel... hmm... Går det inte fort nog?

Joodå. Än så länge går "resan tillbaka" efter ritningarna. Önskar ibland att det gick fortare. Har ju ännu "bara"  börjat RÖRA MIG mer. Inga inskränkningar i maten har vidtagits. Men några kalorisnåla mellanmål är ju aldrig fel att ha hemma. Det händer ju att saker och ting kör ihop sig, och med min sjukdom (Crohns) får man inte slarva med maten... lite och ofta är vad som gäller.

Sjukhusets Apotek var rena guldgruvan för en svältfödd lantis. Vi blir sällan lockade av skyltvaror i Byhålan. Där finns vad man behöver, varken mer eller mindre. Vårt lilla Apotek har inget lager och ingen skyltmöjlighet, så... en titt i ett välsorterat Apotek är rena drömmen. Klart man föll...

Köpte således på mig några soppor,drycker och barer med ljuvliga smaker; vanilj, karamell och banan/apelsin. Helt nytt för mig som lever i askes på köpintryck. "Reservprovianten" innehåller alla näringsämnen, vitaminer och mineraler och med lågt GI och 200 kcal/st.

Har också hittat en himla bra sajt för mina svävarskor MBT, som jag skrivit så mycket om. Klicka på bilden.

   Nattgästen heter egentligen Adidas. Han ägs av Väninnans Granne där han också bor och äter, men... sedan drar sig undan för natten. På Väninnans trappa. Utomhus. Och där Husets Herre är en västgötaspets vid namn Skoglar Toste och som visserligen bott ihop med katt men ändå vaktar sitt revir.

   Varje kväll kommer Nattgästen strosande i skymningen. Hoppar upp på en låda vid stora entrétrappan och lägger sig bekvämt tillrätta. Där har han full uppsikt över Hemställets häststall, övriga katter, familj och barn. Stannar hela natten. På morgonen är han borta.

   Varför han gör så här kan vi bara spekulera i. Han är älskad av sin familj men lite bortmotad av övriga kattpojkar. Inte så att han flyr, han vilar hemma också, men... natten tillbringar han helst i ensamhet hos Väninnan. Som av princip aldrig matat honom, inte ens med smulor.

   Inför vintern fick dock Väninnan och Äkta Hälften bekymmer. De är båda medkännande varelser.Och kattmänniskor. Det blev dynor. De go'aste som huset hava. Dessa accepterades.

   Men snön då? Och regnet? Och stormarna? En Händig Äkta Hälft kände sin plikt. Det blev ett litet hus.

   Nattgästen tyckte inte det var konstigt alls. Snarare självklart. Kröp in med belåten min.

   Husets Herre, Skoglar Toste, låtsas inte med en min om ifall han märkt Nattgästen eller ej. Varje rastning går som vanligt. Inget vädrande. Inget muffande... Kanske har de en hemlig pakt, Nattgästen och Husets Herre...?

---

Tack Väninnan, för fotot !

Den gamla utomhusarmaturen på baksidan huset gav upp. När vi skulle byta lampa fastnade den gamla för gott på sitt ställe och ...kras... gick alls inte att få ur.

Således företogs resa till Grannbyn för inköp av ny armatur. Det blev två, en för inomhusbruk till verandan också. Det behovet har påtalats i åtskilliga år.

--- 

Ljuvlig söndagsbuffé väntade på Magnolia, en annorlunda 'matrestaurang-café-gårds- inrednings- och blomsterbutik' som vi har i Byhålan (vi äter julbord där). De hade invigning av bl.a. gårdsbutiken som ska sälja närodlat från vårt område.  Visserligen är det trevligt med utflykter till var och en av odlarna men får man igång verksamheten här kan hamstringen (som jag ägnar mig åt) för vintern ske enklare med bara en resa. Den som lever får se.

Broschyren gör mig salig! 36 sidor information med grönsaker, potatis, rotfrukter, växthus, bär, sylt, kalvdans, kalkon, kött, ull, honung... you name it... från 24 småskaliga producenter inom två mils radie. Rena paradiset!

Några kanske kallar det bakåtsträvande men, förlåt mig... här ligger nog framtiden... om alla inblandade förmår ta tag i den, lobba bra och locka konsumenterna.

Svenska konsumenter VILL ju ha svenskt, ekologiskt, närodlat utan långa transporter... Här ligger det! Verksamheten växer förstås fram över hela landet. När detta är igång för fullt, med vårt (konsumenternas) fulla stöd, kan vi kicka utländska matmaffior i arslet. Så kan dom stå där med sina långa näsor!

---

Buffén intogs till trevlig musikunderhållning av Stig Sandberg, en Bygdens Son. Självlärd med egen studio och musikförlag. En rar och duktig kille som gör det han gillar.

---

Därstädes inköptes även några kul grejer (geten hade vi innan). 

För jfr. är strutsen 25 cm hög, hackspetten är gjord för väggen, älgarna ÄR dubbla = servett- eller fakturaställ.

.... och allt detta för en trasig armaturs skull.

Vad är nu detta?  

Det är sparvpapegojorna som haft roligt. En mör träbit har blivit värsta lekplatsen om dagarna. Hur små och söta dom än är... gnagbehovet finns där (viktigt med nät mot väggarna, annars... går de lös på inredningen).

En härlig syn att se de små sitta tillsammans och jobba. Kan tyvärr inte få bild på dem i full aktion. Dom flyger upp om man närmar sig.

Förra sommaren hade dom utgrävningar... Stod med huvudet ner i en jordhåla, grävde med näbbarna och alla rumpor i luften. Det såg verkligen för roligt ut.

Nu är tid för rensning av fågelholkarna. De ska visserligen inte häckas i förrän till våren, men det är vanligt att vildfåglarna använder holkarna som vind- och regnskydd under vintern. Vi har slarvat ett par år, det ska erkännas, och det går väl bra... men det är förstås bäst att få bort gammalt material som t.ex gamla ägg, döda ungar och sånt.

Husbonden gick över alla 16 holkarna medan jag badade marsvinen. Alla hade varit använda! Roligt.

--- 

Han satte också upp snöpinnarna på vägen. Usch, nu är det oåterkalleligt. Vi kommer bara inte undan nu.

Knatte (bilden), Kurrekluck och Fnykis har badat. I diskhon. Inte popluärt alls. Dom trodde att drunkningsdöden var nära. Skräckblandat sprattlande en stund. Sen fattade dom att Mamma höll handen under rumpa och mage hela tiden, och då gick det bättre.

Knatte och Kurrekluck har badat en gång tidigare som sjuveckors bebisar, men det hade dom glömt.  Inget minnesvärt att man haft löss förstås, det ville dom väl helst glömma... 

Fnykis har inte behövt förut. Han är född här i lusfri miljö.

----

Vanligen klarar dom sig utan bad, men dom uppskattar att vara rena och fräscha. Framför allt när man har fler ihop. Marsvin har starkt sexdrift och det blir en del klängande och pinkande på varann. Då behövs det bad ibland. Som nu.

Men nyköpta marsvin ska man ha koll på. Räkna med att de har löss! De sprider sig som en löpeld, och miljön dessa kom från var ...sådan. Hela bandet fick en grundlig avlusning, även de som fanns här innan. Och lådorna!. Inget slarv med schampot, då får man göra om det! Ögonen får aktas noga. Har man fler marsvin (hundar, katter, kaniner etc) måste alla badas samtidigt. Ett jäkla jobb.

--- 

En kompis har nyss fått rävskabb på sju hundar... ingen en avundsvärd situation, säger jag. Lider med dem och allt som nu får tas itu med.