Sensommar. Augusti. Solen kommer tillbaka några dagar och redan blir det kallare nätter. Lite höstkänsla är det. Borta är nu dom go'a gråmulna men ändå ljusa dagarna vi haft ett tag med alldeles lagom temperatur både dagar och nätter. Det har varit skönt, men visst är det fint att se solen också. Fasar lite för den 30-gradiga värme SMHI "hotat" med.

Tranorna hörs nu dagligen ropa i närheten. Den hemliga häckningstiden är förbi då dom inte vill röja sitt bo. Snart, alltför snart, drar svalorna söderut men jag hoppas det dröjer. Blir alltid så ledsen när jag ser dem samla sig och öva ungarna för den långa flytten. Vi har haft ladan full av svalor i sommar, tror att häckningarna lyckats väl.

Innan sommaren är slut ska vi en dagstur till västkusten. Det är både pappas och min gemensamma önskan att få se lite båtar, känna havsluft och höra måsar. Hoppas kunna spela in måsskrin och fiskebåtstuffande, kanske kluckande vågor mot en berghäll. Men innan vi kan unna oss den lyxen måste nog veden in. Det gäller att njuta nu. Snart är det över för denna gång.

Bombay är skåpet jag föll för pladask förra året. Jag skulle bara HA.

För mig är Bombay så ...Afrika. Ja, säkert Indien också, men för mig är det filmen Mitt Afrika med Meryl Streep som flimrar förbi, med det dämpade solljuset inomhus trots att man dragit för alla jalusier man har mot den brännande solen.

När pinnvävsjalusierna är nerdragna och eftermiddagssolen silar in genom dem på skåpet vid ett speciellt dags, då är det Afrikastund för mig. Tittar och njuter. Är så glad att jag för en gångs skull gick på magkänslan istället för att vara så förbaskat praktisk i varje sekund.

Bombay är skåpet jag köpte enbart för EGEN del, för att JAG ville ha - utan att samråda med Husbonden. Mår så bra av att se på det.

Fågelprojektet fortskrider och piazzan som förlängts åt höger är i det närmaste klar. Återstår några kniviga pusselbitar som ska skäras till.

Utstakning med pinnar och blått rep i förgrunden visar ungefär var nya kanarievoljären ska byggas. Där ska vi alltså tillbringa våra dagar tittandes på fåglarna, vridandes våra huvuden som propellrar. Himla kul.

Portalen i princip klar. Kaprilfol planerad på ömse sidor om denna. Stensättning kvarstår. 

Det ska visst vara blåklockor i år. Vi har aldrig haft så mycket blåklockor i dikeskanterna förr som i år. Håller dikeskanterna på att hämta sig efter flerårigt förbud mot besprutning i dessa?

Blev så imponerad under hundpromenaden på "fuskrundan" att jag gick hem och hämtade kameran och tog en sväng till i långsammare takt. Två medhavda kassar skulle även fyllas med timotej och andra grässtrån åt fåglarna. Medan hundarna frossade på hallon gjordes ännu ett fynd; lååånga fröstänglar från groblad i massor (ännu en favorit för fåglarna).

Favoritbestånden av övriga sommarblommor får anstå tills i morgon då kamerans minneskort var fullt.

Idag återupptogs det som senare ska bli en god och daglig vana.  Promenaderna. Sex kilometer på dryga timmen. Hade således rätt bra fart.

Såpass gick jag förr varje dag, i ur och skur, snöstorm och blask, dvs. före 2002, sen dog det av flera skäl.

Verkligen på tiden att starta upp igen. Nödvändigt för hälsan, och vikten! Kan tacka de dyra "svävarna" och gångstavarna för detta. Annars skulle jag aldrig klarat det, har haft långdraget krångel med fötterna.

För någon vecka sen startades det på nytt med tre kilometer, fick träningsvärk både här och där. Skorna är små underverk och mycket speciella, tränar hela kroppen. Till dem hör en manual (!) som talar om precis hur man handskas med dem.

När det blir körigt på annat håll är det nästan lögn att införa nya vanor, det får ofta stå över... det tar jag nästa dag, osv... Men nu har det lugnat sig på fågelfronten ett tag så jag "tog tag i saken".

Sex kilometer var absolut för mycket för en otränad. Nu vet jag. Fick ont ÖVERALLT, men inte i fötterna (bra!). Har man väl kommit ut på en runda, finns liksom ingen återvändo. Lika långt att fortsätta som att gå tillbaka... Sista biten genom skogen var jag så trött och öm att jag tackar stavarna för att jag alls kom hem. Stakade mig fram som en skidåkare i uppförsbacke... he he. Och somnade genast efteråt i baden-baden på verandan i fullkomligt perfekt väder. Vilken dag!

I går flyttade Zäta ifrån oss.

Nya matten och hussen som var här och valde ut honom för en månad sen återvände nu från semestern för att hämta honom. Det köpet är noga planerat.

Han fångades in när han var ensam ute för att inte oroa i barnkammaren i god tid före deras ankomst.

Här sitter den lille vännen undrande i väntan på sina nya ägare som strax anlände. Hans namn blir nu ZERO. Han blir en efterlängtad sällskapsfågel och handtam och kan förhoppningsvis lära sig tala något. Vi tycker oss ha märkt att det bör vara en hane eftersom han pratat och sjungit en hel del. Säker kan man inte vara förrän vid sju-åtta månaders ålder. I så fall ska huvud och tofs bli gula. På honor förblir det grått livet ut. Lycka till. Zero!

Översvämning i badrummet hade vi en kväll. Livet på landet där man är sin egen fastighetsskötare har sina sidor. Ny tvättmaskin läcker mer än den ska (ordnas snart) men inte sååå mycket! Golvet flödade.

Det visade sig denna gång bero på uttömningsslangen som släppt från sitt fäste där det hängde över tvätthokanten. Slangen hade kastat sig baklänges och tömt ALLT tvättvattnet på golvet. Mycket var det! Och SENT på kvällen! Efter en hård arbetsdag!

Konstigt nog hade den inte sprutat ner varken den torra tvätten som hängde ovanför, eller strykbrädan intill...!

Undras om händelsen ska betecknas som tur eller otur...

.... som inte har nå't gott med sig, heter det.

Det var kortslutning i Fågelhuset en sen kväll under datoruppehållet. Jag lyckades felsöka så att vi med uteslutningsmetoden återställde jordfelsbrytaren för att hjälpligt få nattlampa till fåglarna och vatten till oss själva. Följande dag visade det sig vara utomhuskontakten till dammpumpen. Aha.... sniglar som förra året? Jojomän. Åtta (!) pyttesmå sniglar (ej mördartyp) hade krupit in i ett luftningshål till kontakten och kortslutit. Nu blir det kontakt UTAN luftningshål.

Fågelhusets avlopp som svämmade över för snart två månader sen då stenkistan gav upp blev fixat under datoruppehållet. Nu har vi riktigt avlopp anslutet till trekammarbrunnen och behöver inte akta fröer som lätt följer med. Aldrig mera översvämning där! (Går nu alltså att ordna wc på loftet - ifall vi får lust.)