Hörde på Vetenskapsradion (P1) att flygföretag nu erbjuder resenärer att klimatkompensera sina resor, att t.ex plantera träd i Afrika motsvarande koldioxidutsläppen för sin resa. Är det inte underbart?

Kan inte annat än dra på mun åt alla dumheter som mänskligheten kommer på för att få fortsätta hålla på med sin klimatförstöring.

Det här är lika paradoxalt som när vädret blir som det varit i sommar, kanske beroende på klimatförstöring, så bokar folk resor som aldrig förr till varmare platser - och bidrar till ÄNNU MER KLIMATFÖRSTÖRING. E' dom go'a eller?

Reseföretagen erbjuder sina resenärer ett vildvuxet system av "kolmäklare" för att uppnå "klimatneutralitet" typ; "enkel flygresa Stockholm-Barcelona motsvarar 2 månaders bilköring eller att 15 träd växer i ett år". Olika kolmäklare har olika uppgifter (vem blir förvånad?). Det sägs också att kontrollen är osäker.

Bästa sättet att minska klimatförstöringen är förstås att SLUTA FLYGA. Det kan ett barn räkna ut.

 ---------

Ett annat stollaprov emanerar också från Vetenskapsradion (P1):

USA forskar nu på enorma flygande vindkraftverk som ska upp på tio kilometers höjd där vindarna är starkare och mer ihållande. De ska fästas vid marken med kablar!

"Med omkring 25 000 sådana flygande vindkraftverk skulle USA helt kunna sluta använda fossila bränslen för elproduktion", sägs det.

Man undrar vad flygbranschen m.fl. tycker om att trassla in sig i kablarna...? Och hur går det vid orkaner och tromber? Frågorna hopas...

Just hemkommen från dagens "stavrunda". Kopplar av vid datorn och "ångar av" innan fåglar och marsvin får sitt. Hoppas verkmästarn i kroppen jobbar hårt med kalorierna. Är redan på innersta hålet i livremmen. Stavgången går bättre, inte minst är stavarna bra att vifta bort närgångna insekter med. Onda fötterna är lugna. Morgonen är MIN tid, innan trafiken och solen är igång, men nu undrar jag om det ska dagas alls.... dimman ligger ännu tät.

Annat var det i går kväll. KAAABOOONG smällde det till helt plötsligt. Satt vid datorn, såg bara ett ljussken utanför och PANG. Ryckte ur allt så fort det bara gick. Allt klarade sig... puh. Nån gång ibland får man ha lite tur.

Hundarna som annars aldrig reagerar på åskväder blev lite stöniga medan det höll på. Ulrik följde med upp i sängen direkt. Han brukar inte ansluta sig förrän på morgontimmarna annars.

Utöver dagliga sysslor väntar flera tvättar i maskin. Måste testa slangbytet som reparatören gjorde sist. Intressant.

Listor ska skrivas på allt som inte får glömmas: veden ska in, kamin-gubben ska ringas (augusti var det sagt), pappas digitalbox ska hämtas och allt vad det nu var... som sagt; listor är nödvändiga.

Fast i går funkade hjärnan. Åkte ifrån lååång inköpslista hemma, men den var sällsynt väl memorerad (?!), fick med allt från affär'n... och lite till.

Hade tänkt röja i skåp och hyllor i sommar. Blev det så.... icke. För varmt i juni, lagom i juli men då pockade andra uppgifter på, nu är det för varmt igen... hoppas på september-oktober istället. Flexibel = nya mottot i dagens samhälle.

Silverbusken är en stor favorit. Ganska sällsynt skulle jag säga, ser den nästan aldrig i några trädgårdar och svår att finna i plantskolor och handelsträdgårdar... men Grannen hade ett skott till oss.

Det fick vi för flera år sen. Ställdes på tillväxt i "barnkammaren" men angreps av sork så vi höll på att mista den. Nu har den bättre placering och tar sig sakta. Nu väntar vi bara på de "rikliga rotskotten"... 

Silverbusken (eleagnus commutata) är en lövfällande buske med silvergrå, ovala blad och små gula doftande blommor i maj-juni. Är en odlad art, ursprungligen från Nordamerika, som ibland förekommer förvildad då den ofta skjuter rikligt med rotskott.  

Husbonden och jag firar satinbröllop i dag. Varit gifta i 18 år, kan veta. Lika kära än och aldrig grälat nån gång (här avses inga vanliga åsiktsskillnader).

När vi gifte oss 1989 vid mogen ålder trodde jag aldrig vi skulle hinna fira någon sån där bröllopsdag av större dignitet, vid sen start är man ju liksom hela tiden "efter" på nåt vis. Men det finns bröllopsdagar att fira för ALLA enligt den bröllopssajt jag fann på nätet som t.ex fruktbröllop (4), fjäderbröllop (16) och cementbröllop (38) för att ta några. Vete sjutton vem som hittat på't, men vill man fira så...

Det var kyrkbröllop en vanlig fredag, ingen fest, inga gäster, bara min mamma och pappa på festlig middag hemma i köket. Fotograferade själva, knöt blombuketten själv och sparade stora pengar. Det var annat det än dagens bröllopshausse där inget sparas på och många till och med tar lån för att klara av det.

Men vi tog taxi till kyrkan några kilometer bort, minns att jag grät av lycka på vägen dit. Musiken i kyrkan: J S Bachs Jesus all min glädje bliver.

Skulle väl haft någon bild men scannern är inte inkopplad på reservar'n än... tyvärr..... suck.

...var mamma Elsas dag, den 11 augusti.

Pappa och jag besökte därför minneslunden och satte ner en blomma.

Mamma var särskilt förtjust i luktärter, och som liten alltid orolig om de skulle överleva nattfrosten till hennes födelsedag. Såna bekymmer behövs inte i år, däremot finns inga luktärter alls i vår trädgård. Fröna kom ner sent och sen var det ju så kallt och regnigt. Det dröjer än innan man ser nån blomma där, tror jag.

"Han låter mig vila på gröna ängar" står det på stenen bakom blommorna.

Den som får ryggskott, hjärtinfarkt eller blir utbränd kommer att bli sjukskriven kortare tid än idag. Det föreslår Socialstyrelsen, som arbetar med nya riktlinjer för sjukskrivningar för läkarna.

Nyheten slog ner som en bomb i landet och har behandlats i alla tänkbara nyhetsmedia. Själv blev jag så förbannad att jag inte kan skriva ett vettigt ord just nu. Högerregeringen  är direkt människofientlig!

Kan bara hänvisa till Jinges blogg som uttrycker det så mycket bättre. 

Känner flera som blivit utbrända med symptom som liknar alzheimers.... Inte sjukskrivna....!!?? Vilken företagare vill ha folk i demensliknande stadium på jobbet...?

I Ekot intervjuades en utbränd kvinna som låg hemma i fosterställning och bara grät väldigt länge. Hon förstod inte vad hon drabbats av, insåg inte att hon var sönderstressad och VILLE tillbaka till jobbet. Kan man ha folk på jobbet som ligger i fosterställning och gråter?

Och detta förslag sägs komma till för att "hjälpa läkarna".....!!!

Vem tänker på att hjälpa DE SJUKA med adekvata behandlingsmetoder? 

Grrrrrr....

Mjölkrumsdörren ser äntligen ut som den ska med Alfa-Lavalskylt och allting. Alfa-Laval tillverkade de första mjölkmaskinerna och överallt där de installerades hängde en sån här skylt på lagårdsdörren.

Denna skylt satt kvar när vi flyttade hit. Vi insåg med ens dess värde och tog ned den under åratal av renoveringar. Nu var tiden mogen att få upp den på sin rätta plats.

Dörren går in till något som vi kallar "mjölkrummet". Ett nytt rum intill gamla lagården, precis på den plats där mjölkrummen brukar ligga. Gamla lagården är ombyggd till dubbelgarage så vi behöver inget mjölkrum egentligen.

Skylten är bara sååå rätt.

.. och sista nymfholken nedtagen efter två kullar vardera.

O, så vilsen man är. Väntat och väntat i holken på mognad, och har sett den ena efter den andra lämna boet utan att kunna komma efter. I ett par dar har flygövningar hörts där inne och i morse tog han språnget. Satt där vilsen på golvet. Isabellfärgad. Isabell på nymfer heter också kanel vilket antyder en brunbeige ton. Den syns mest när de är mycket unga och grånar mer med tiden.

--------

Det var fantastiskt i kväll att följa bekymrade nymfföräldrars bestyr med att få in två ungar som vågat sig ut i utevoljären. "Gaman" satt ute i går natt men tog sig in för egen maskin under dagen. Nu var hon ute igen tillsammans med "Stor-gamen" som inte varit utomhus sedan 27:e juli efter äventyret i ösregnet.

När skymningen föll kom båda mammorna Lili & Sussie samt pappa Thomas ut för att med gemensamma krafter förmå ungarna att ta sig in. De surrade runt ungarna som getingar medan de skrek, flög före och visade hur man skulle ta sig in. Först Lili, sen Sussie. Medan Thomas nöp i Gamans fötter kom mammorna ut igen. Skrek uppfordrande för att få rörelse. Thomas gjorde några flygraider i voljärens hela längd för att dra med sig nån av ungarna. Det lyckades. Stor-gamen flög på darriga vingar utan styrförmåga och landade slutligen i närheten av ingången. Han satt där på tå och blev väldigt lång för att se in. Ville så gärna... 

- Så här gör man, sa Sussie och smet före in. Hon visade om och om igen. Avvaktade därinne och vips hoppade han upp och gick in i det skyddande huset. Åh, så roligt. 

Så var det dags för nästa unge som Thomas jobbat på. Hon hängde snart på nätet under taket, blev ängslig över uppståndelsen och stelnade till. Alla tre föräldrarna jobbade med henne ett tag, men visste också när det var dags att sluta så hon fick tid att tänka själv. Det sista jag såg nyss var hon ensam kvar. Hoppas hon vågade. Annars går det bra att sitta ute under taket, där är man också väl skyddad. Ett fantastiskt skådespel att få bevittna.