Dagens händelse var leveransen av marksten till nya ingången. Stor bil, maffig kran som svingade tung last över häck och portal som "inkentinken". Då känner man sig bra liten. Hann precis kratta upp häckklippet och köra bort till rishögen som är större i år än någonsin.

Hängt in nya bärkvistar till papegojor och nymfer. Avlägsnat holken till blå gojparet som inte lade några ägg. Inget vi pushar på nu när ombyggnad står för dörren. Tuktat en rad björkar som inte får bli högre. Blev till underbara små träd inne hos kanarierna. Tuktat rönnsumaken. Städat hos marsvinen, de små gullegrisarna.

Underbart väder med blåst, härlig blåst med varma vindar. Något av gräsmatteblötan kanske kan torka upp före nästa skur. Skönt att arbeta ute i detta väder. Har fått mer ork sen jag började promenera, för att inte tala om hur skönt det är att kunna böja sig utan att magen gör ont och är i vägen.

Nu.... till Midsomermorden.

Hörde på Lunchekot idag att det nu prövas en ny operationsmetod, en utveckling av titthålskirurgin. Steget efter titthålen är att gå in genom kroppens egna öppningar, genom munnen, ändtarmsöppningen, urinröret eller vaginan.

Kirurgerna har redan prövat på djur där man bland annat opererade bort gallblåsan på en gris, genom munnen. Instrumentet fördes in via matstrupen och genom ett hål i magsäcken kunde gallblåsan tas ut. Man häpnar. 

Nu har de sökt etiskt tillstånd för att få göra en blindtarmsoperation på människa. Sker den fram- eller bakvägen, tro? Undrar hur dom stoppar oönskade blödningar eller tar hand om andra komplikationer... Knepigt är det.

Sovmorgon till 7.30 för ovanlighets skull. Gick ändå en bra sträcka. Har ökat till 4 km-längd och räknar snart med att se 78 på vågen. Husbonden gläds åt min beslutsamhet och jag tackar dagligen mina "svävarskor". Utan dem hade detta inte varit möjligt.

Väger mig morgon och kväll. Onödigt men intressant. Undrar varför man väger exakt ett kilo mer på kvällen. Vad är det som sker medan man sover så att vågen visar ett kilo mindre på morgonen? Egendomligt...

Matjesfiléer till middag idag. Ljuvligt.

Tredje papegojungen har kommit ur holken. Gojorna har efter min envishet börjat smaka på kokt potatis, clementiner, tomater, majskolv. De har varit tröga på att testa nyheter. Verkar ha lossnat nu.

Tog vara på de sista bärkvistarna av aronian till papegojor och nymfer. Göms under plast tills i morgon. Trastarna har tagit merparten på buskarna. Många trastungar i år. Massor av nypon väntar på mognad. Än har vildfåglarna inte gett sig på dem, men när... då är jag där och skördar vinterbehovet till våra tamfåglar.

Klippt häckar där voljären nu växer fram. De första stolparna är uppsatta och mer virke hämtades idag. Kanarier och risfåglar har livliga konserter var dag, många ungar som lär sig sjunga. Längtar så efter att få in dem i trädgården. Eftermiddagsvilan togs i fästmanssoffan på piazzan där vi drömde om hur allt ska bli. Husbonden och jag somnade där i varandras armar för en stund tills det var dags att dra igång kvällsskiftet.

Syrsorna har också kvällsskift ute i trädgården just nu. Härligt att lyssna på när kvällarna är mörkare.

Är inte i hatten. Kanske är det det som är felet?

Om solen lyst skulle jag varit i hatten, men när solen nu lyser med sin fråvaro behöver man inte vara i hatten. Då borde kanske hatten vara frånvarande istället. Nu är hatten närvarande, men inte solen.

Hatten togs fram när värmeböljan var över oss. Använde den någon enstaka gång. Mitt hår bleks väldigt lätt av solen så jag tänkte förhindra detta. Hatten har inte behövts på väldigt länge. Den bara ligger där.

Är det den som skrämt bort solen...? Tänkte jag. Ibland går det troll i saker och ting. Många vintrar har vi fått fram snöskyfflar och skovlar i god tid och sen har de bara stått där till ingen nytta, som.... avskräckande exempel, tänker vi då, när snön hållit sig borta. Ska hatten in, tro.... det är frågan?

Aaah, mmm... En underbar hödoft följde mig längs morgonpromenaden. Bonden har slagit vägkanterna där den mest varierade artrikedom förekommer, alla med var sin doft samlat i en ljuvlig potpurri. Finns inte mycket som slår detta. Svävade fram med näsborrarna på vid gavel.

Hö kan verkligen variera i kvalitét. Har alltid menat att hö ska skördas med kärlek och varsamhet. Hö är basföda för många djur och kvalitén kan vara avgörande för djurens hälsa. Ett dåligt bärgat eller lagrat hö kan bli förödande. Hade turen att få lära mig konsten i tonåren (hässjning och löshantering) och känner instinktivt när det inte är bra. Är så kritisk i valet till marsvinen att Husbonden länge trodde jag var nojig, men när vi nu har letat upp en leverantör som kan konsten förstår han skillnaden.

Småbalar är det enda rätta (helst föredras löspressat). Har ännu inte träffat på en enda rundbal som slår dem i kvalitét. En del säger att det inte ska vara någon skillnad. Bullshit, säger jag.
Trots underbart, välbärgat,  grönt och väldoftande hö kan man få bekymmer... kära bekymmer... Första balen som öppnades av årets skörd var pressad mitt i ett maskrosbestånd. Maskrosorna hade gått i frö! Hela balen spred miljarder maskrosdun uppe på loftet som i en dimma. Ögon skavde och rann, nös hejdlöst trots att jag inte är allergisk. Riktigt jobbigt, befarade att fler balar var sådana, men redan nästa bal var perfekt som tur var.
Må sådana leverantörer länge leva uti vårt land!

Har minskat ett hekto till. Vad är väl det när man har mycket att ta av... kan man tycka. Men jag är glad att dels hålla vikten och att inte gå upp igen, så för mig är det bara glädjande med ytterligare minskning, liten eller stor.

Detta sporrade mig att gå ännu längre idag. Traskade på i en och en halv timme i mitt nya friska tempo. Tappade räkningen på sträckans längd.

Målet var en flock rasrena hereforddjur, amkor och kalvar, som jag absolut ville ha lite bilder på.

Det kan även bli en liten runda separat med hundarna senare. Men nu ska vi ut och mäta upp den nya kanarievoljären...

Slutet på historien om min frånvarande dator är inte klart än, men... datasjukhuset lyckades inte bättre än datadoktorn. Dom gick också bet på uppgiften. Inte ett liv i apparaten. Alltså ska det bli en "utbytesdator" vad nu detta är. Bättre begagnade delar eller nytt...? Vem vet. Modellen ifråga blev väl "uråldig" redan ett år efter köpet, så är det ju numera.

Har med skärpa framfört att man ska rädda innehållet på båda hårddiskarna (foton, filmer, ljudfiler, bokföring....). Nu väntar vi igen... på besked om leverans. Här dras inga lättnadens suckar förrän den står på plats och fungerar.

...dvs. för 30 år sen.

Det är en sån där händelse då man minns exakt vad man gjorde när nyheten kom. Jag satt, nåja... halvlåg, i taxi på väg till massage för envetet ryggskott och ischias. Taxichauffören Arne hade av något skäl gott om tid och bjöd på glass vid kiosken där vi fick se löpsedlarna. Vi begrundade saken under glassätandet.

Har egentligen aldrig gillat Elvis. Visst sjöng han fantastiskt med underbar röst många fina låtar som man växt upp med. Han var säkert en både jättefin och duktig person. Men han blev aldrig den där "urtjusiga sexsymbolen" för mig. Gillade nämligen INTE hans små ögon och tjocka läppar, ja han äcklade mig. Förlåt alla elvisfans. Som rebell protesterade jag förstås genom att hålla på Tommy (Steele), klottrade skor, stövlar och väskor fulla med alla namn UTOM Elvis.  

Såg förstås Elvis-filmer på bio och sjöng själv i 14-årsåldern in ett band med en av hans låtar, tillsammans med en killkompis, en mycket musikalisk dåtida elvisfan, Hans B, en jättefin och rolig kompis. Jag hade bandspelaren, han spelade piano och elgitarr. 

Åter till taxin på Elvis dödsdag...

Nu blir jag riktigt nostalgisk. På den tiden var Sverige ett fint samhälle. Taxiresorna till Grannstaden tre mil bort betalades av staten, massagen likaså, tills man blev bra! Det var gratis (eller näst intill) att gå till läkare. Man kunde utan tjafs ta taxi (busslinjer saknades på landet) till sjukhuset, kom in utan väntetid. Taxichaufförerna väntade ofta i sjukhusets cafeteria på hemresan. Måste varit billigare än att först åka hem för att senare återvända. Varje ort hade hand om sina resenärer. Samresor var inte ens påtänkt. Det var lugnt, det var fridfullt, man kunde sitta still och vänta. Det fanns personal som räckte till, ingen stress.

Det lönade sig att ge konstruktiv kritik. När man ringde till statliga verk, myndigheter eller företag (det fanns telefonnummer) svarade en telefonist genast och kopplade vidare. Folk var anträffbara, folk tog ansvar. Man fick svar bums, och blev lyssnad på. Ofta tog de till sig av kritiken.

Och feministrörelsen Rödstrumporna, Grupp-8 och allt vad de hette hade satt stopp för skyltning av herrtidningar i kioskfönster och butiker. De låg undanstoppade och dolda om de ens såldes i flera, flera år framåt. Det var tider det! Det VAR bättre förr.