"Ge dig av din usling! Kan man inte gå och äta ifred utan att du måste titta in i holken!"

Papageno, en grön papegojhane, är mycket upprörd och tjattrar ilsket, spottar och fräser över den närgånga besökaren, en av de blå som ännu inte lyckats med egen häckning.

Hon vill så gärna och är sååå nyfiken. Passar på när föräldrarna lämnat holken för att äta. Hon är sååå bedårande där hon smyger fram i obevakade ögonblick. Står på tårna för att kunna kika in och blir såååå lååång. Får ingen riktig överblick därinne i mörkret, klättrar på små korta ben upp på taket och lutar sig fram så att den nästan får övervikt och kikar in i hålet. Hon försöker från alla håll och kan bara inte låta bli. Det är inget aggressivt över handlingen, hon är bara intresserad. Inspektionen pågår in i det sista tills föräldrarna återvänder.

"Bort härifrån! Är du nu här igen! Kan du inte hitta på nåt annat än att störa vår unge. Stick iväg bara! Och förresten kan du skaffa egna barn!"

Papageno reser håren i nacken och ögonen blir små och plirande. Fru Mamageno, instämmer i utskällningen. "Oförskämt, det är likadant varje gång, usch och fy och tvi. Dumma, dumma fågel." Dom blir så himmelsblå förbaskade att det tar en lång stund för dem att lugna ner sig över fräckheten. Utför en rituell dans utanför holken, ämnad att lugna de upprörda nerverna. Bugar och bockar, trampar omkring varann i cirklar på en smal gren och muttrar svordomar en lång stund, långt efter att den nyfikna försvunnit. Slutligen lugnar dom sig, återfinner harmonin och buffar vänskapligt på varann tills det är dags att gå in och mata.

Så där håller det på i papegojvoljären. De är bedårande under övriga året, sitter par om par och gosar, men när det kommer till häckning är de mycket revirhävdande. Rätt som det är utbryter högljutt tumult när någon kommit för nära eller sitter på "fel" pinne. Har humör, dom små rackarna. Ofta instämmer alla åtta och låter som en ilsken sparvflock.

Men visst är det lugnt emellanåt. Under middagsvilan sitter paren nära varann och är riktigt goda vänner, kan till och med puffa snällt på varann. De sitter med halvslutna ögon och småkvittrar långa stunder. Alldeles ljuvligt. Eller när de söker bär i upphängda aroniakvistar, klättrar upp och ner bland bladen eller dricker tillsammans i stora karet... tills det på nytt är dags att hålla distans och hävda revir igen.

Det är en verklig utmaning att häcka dem i koloni. De flesta fågeluppfödare tycks häcka dem i separata små häckburar, men vi strävar efter ett så naturligt liv som möjligt. Vi gör nya erfarenheter hela tiden. Iakttar, klurar ut vad som fattas dem, undanröjer hinder, flyttar holkar, bygger ut osv. Förra sommaren fick vi två kullar à tre ungar vardera. Och om vädret är det rätta är det inget fel på viljan.

Det har inte varit deras väder i år. Tre par lade ägg och ruvade men den rätta stämningen infann sig inte. De var väldigt lättretliga och störde varann hela tiden. Vi anade att det inte skulle gå väl. Några döda ungar fick avlägsnas på tidigt stadium, men två par har fullföljt. Nu har två ungar kommit ut, ännu en är snart på gång och en fjärde utvecklas fint i annan holk. Ungarna är helt färdiga när de kliver ut, ser precis ut som de vuxna, helt utfärgade, man ser redan i holken vilket kön de har. De är helt flygfärdiga, företagsamma och nyfikna och börjar snart äta själva.

Vi har inga namn på dem (bortsett från Papageno o Mamageno), det är ingen idé för de är alldeles lika varann utan individuella kännetecken. Om man inte ringmärker ungarna kan man lätt ta fel när det är dags att sälja.

Nu har vi flyttat om holkarna lite grann, värmen är här även om det regnar och de blå parar sig, vaktar holken och tycks målmedvetet sikta på att nu ska det lyckas.

Önskar dem lycka till, inte minst för deras egen skull. Bättre och bättre dag för dag...

Han har gjort det igen... dvs Husbonden: Flyttat lyktan, grävt ner kabel och kopplat vidare till spotlight i nya portalen... och herreminje DET LYSER. Det var nästan som på julafton. Vi stod andäktigt på farstun och inväntade skymningsreläets tändning. "Varde ljus, och det vart ljus".

En viktig etapp i vår garden makeover är därmed avklarad. Snart "bara" nya voljären kvar. (Skulle vilja haft bild, men har inget stativ. Synd.)

HA... nu har jag övervunnit mig själv... igen. Det lyckades. UTAN stativ men med självutlösare, mitt i natten. Kul.