På förekommen anledning skrivs dagsnoteringen för marsvinens vikter:

Alice (hona, 10 mån) - 840 gram

Fnykis (hane, 14 mån - 1185 gram

Wilma (hona, 2 år) - 1200 gram

Mahogny (hona, snart 3 år) - 1200 gram

Kurrekluck (hane, 2 år) - 1300 gram

Bibbi (hona, 2 år) - 1450 gram

Knatte (hane, 2 år) - 1700 gram

Alice är ovanligt lätt, skulle säga magerlagd.

Fnykis känns väldigt normal för sin ålder, liksom Wilma, Mahogny och Kurrekluck.

Knatte är allt annat än en knatte, tvärtom en riktig bamse. Han är lägst i rang bland pojkarna och håller en mycket låg profil. Troligen förbrukar han inte många kalorier på det.

Bibbi är nog tjockast av alla. Hon är mindre än Knatte men fetare. Kan vara  en hormonell grej. Hon var jättefin tills hon hade sin första och enda kull, sen drog hon iväg och la på sig kopiöst.

Värda sin vikt i guld, är de. Allihop.

När de lever ihop i flock kan man inte styra fodertilldelningen till var och en. Rangordningen i flocken styr säkert såväl matlust som förbrukning utöver de individuella skillnader som kan finnas.

 -----------

Nu ska här köpas kylklampar så det räcker för en värmebölja. Redan nu pustar marsvinen en del vid 26-27 grader, men det kan bli värre. Läste en blogg som jag nu inte minns, där jag fick tips om kylklampar i deras lådor - förstås inlindade i handdukar så att ingen direktkontakt fås. Verkade vara jättepopulärt under heta dagar. Marsvinen brukade samlas runt klamparna för att få lite svalka. Låter fantastiskt bra.

Vet inte om jag vågar skriva detta... faran är väl inte riktigt över än. Garderar med att knacka i träskallen och säga peppar, peppar.

Verkar nämligen som om jag klarat mig från ryggskott från en incident härom dagen då jag stod på öronen, eller snarare axeln, rätt in i kylskåpet.

Det var hundarna igen... dom vill ju så gärna vara med, överallt. Och mitt i vägen är dom. På vägen till kylskåpet tittar man ju inte i golvet utan rakt mot målet. Plötsligt var det bom stopp vid fötterna. Och bom stopp en gång till när jag försökte parera obalansen från första stoppet. Sigrid stod KVAR, trots att jag gick på henne. Stod som en sugga mitt i vägen! Och jag dråsade förstås rätt in i kylskåpet med axeln före. Det blev en rejäl knyck i ryggen det!

Såg framför mig hur detta skulle bli, och långdraget värre - JUST när man kommit igång med promenerandet...! Blev både rädd och HIMMELSBLÅ FÖRB--NAD. Här har ätits tabletter och gnidits med salva för att hålla igång, och inte missa det som påbörjats. Och... peppar, peppar, det verkar gå vägen... I så fall är det flyt, det med.

Mitt efterfrågade flyt i livets nerförsbacke har infunnit sig idag. På grund av rådande stiltje i vädret, varmt och fuktigt så det räcker till, hålls jag med "gamla surdegar". Som till exempel att betala faktura utan tillgång till internet. Ringde bara banken och fårgade hur det skulle gå till under datorhaveriet. "Faxa uppgifterna bara" sa han. Gjorde så. Hann knappt få iväg det förr'ns det kom kvitto på utförd betalning. Kallar jag flyt. Och det var inte slut med detta....

Behövde installera bankens säkerhetsprogram på nytt, dvs det som jag obetänkt raderat helt nyligen då jag trodde att nya datorn skulle vara hel (he, he, he). Har dragit mig då jag trodde mig bli tvungen att åka till Grannbyn för att hämta engångskod. Nähä. Med hjälp av supporten installerades detta geschwint och si.... gamla e-leget låg kvar i datorn. Hade jag glömt radera. Funkade på stört. Kan alltså sköta mitt jobb igen.