Så det kan gå när INGEN tar ansvar!

Väninnan som fyllde år häromsistens blommograferades av en äldre dam men .... blommorna kom aldrig fram! När den gamla damen ringde Väninnan för att höra om blommorna anlänt uppdagades blommografi-branschens fadäs (-er).

För att göra en lång historia kort, så lämnades beställningen i den äldre damens stad med mottagarens Namn, Postort och Telefon (tyvärr utan riktnr.). Då vår 1) Byhålas blomaffär var tillfälligt stängd skickades besällningen istället till 2) Grannbyn. Eftersom riktnummer till mottagaren ej angivits vidarebefordrades beställningen till 3) Mer Avlägsen Ort som i sin tur lämnade över ärendet till 4) Annan Grannby där det blev liggande i brist på fantasi... Och dagarna gick....!!!

INGEN ENDA i hela kedjan hade tänkt tanken att söka mottagarens dessutom ovanliga efternamn på nätets kostnadsfria söktjänster.

Det finns bara EN med det namnet och det telefonnumret i hela landet! Sökningen tar tre sekunder (har prövat)!

Brist på ansvarskänsla, brist på engagemang och serviceanda, brist på fantasi, brist på.... allt. Och därtill näbbiga praktikanter som skyller på semestrar, frånvarande chefer och allt möjligt.

Felet låg förstås hos den som först tog emot beställningen utan att fråga efter riktnummer, men hur vore det med samarbete?!

Fy attan, vilket samhälle!

Sen vi nåddes av budet om Ingmar Bergmans död den 30 juli har tv (svt) inte varit sig lik. Anarkin är total. Ingen idé att köpa tv-bilagor längre. Svt ändrar självsvåldigt i dem dag efter dag. Maken till fräckhet och dålig respekt för tv-tittarna får man leta efter. Rena diktaturen.

Redan på dödsdagens middag fick vi höra att "det nu har kommit reaktioner från hela världen" och att "Erland Josephsson har uttalat sig". Vi väntade bara på det, Husbonden och jag...

Det var Bergman på radio och Bergman på tv TVÅ HELA DAGAR I RAD, och Bergman på längden och tvären som om kungen eller statsministern dött. Kända och okända  fick uttala sig i media där paradoxalt nog uttryck som "overkligt och chock" nämns samtidigt som man skildrar hur Ingmar Bergman "väntade på slutet, 89 år gammal". Så funkar pressen.

Det kom därför som en befrielse när Jörn Donner efter den bävande frågan "hur var han" dräpande svarade "Han var en krokodil. Gav man honom lillfingret tog han hela handen."

Här hemma var vi fullt beredda på att tv skulle sända varenda Bergmanfilm hela hösten. Men vi räknade med att det skulle ske PLANERAT, inte att man hysteriskt skulle kasta ut dem och stuva om i tittarnas planer hur som helst. Finns ingen respekt för ingångna avtal? Dit räknar vi faktiskt tv:s löften i programtablåerna.

Nu finns även Bergmans egenhändigt skrivna lista över sina demoner i Vargtimmen, som kontrolldämonen, ordningsdämonerna och raseridämonen etc. till allmänt beskådande på svt:s sajt. Det lär vara en mycket ovanlig stavning, men var man "Sveriges internationellt mest kända kulturpersonlighet" stavar man väl som man vill. Vilket föredöme...!