Idag återupptogs det som senare ska bli en god och daglig vana.  Promenaderna. Sex kilometer på dryga timmen. Hade således rätt bra fart.

Såpass gick jag förr varje dag, i ur och skur, snöstorm och blask, dvs. före 2002, sen dog det av flera skäl.

Verkligen på tiden att starta upp igen. Nödvändigt för hälsan, och vikten! Kan tacka de dyra "svävarna" och gångstavarna för detta. Annars skulle jag aldrig klarat det, har haft långdraget krångel med fötterna.

För någon vecka sen startades det på nytt med tre kilometer, fick träningsvärk både här och där. Skorna är små underverk och mycket speciella, tränar hela kroppen. Till dem hör en manual (!) som talar om precis hur man handskas med dem.

När det blir körigt på annat håll är det nästan lögn att införa nya vanor, det får ofta stå över... det tar jag nästa dag, osv... Men nu har det lugnat sig på fågelfronten ett tag så jag "tog tag i saken".

Sex kilometer var absolut för mycket för en otränad. Nu vet jag. Fick ont ÖVERALLT, men inte i fötterna (bra!). Har man väl kommit ut på en runda, finns liksom ingen återvändo. Lika långt att fortsätta som att gå tillbaka... Sista biten genom skogen var jag så trött och öm att jag tackar stavarna för att jag alls kom hem. Stakade mig fram som en skidåkare i uppförsbacke... he he. Och somnade genast efteråt i baden-baden på verandan i fullkomligt perfekt väder. Vilken dag!

I går flyttade Zäta ifrån oss.

Nya matten och hussen som var här och valde ut honom för en månad sen återvände nu från semestern för att hämta honom. Det köpet är noga planerat.

Han fångades in när han var ensam ute för att inte oroa i barnkammaren i god tid före deras ankomst.

Här sitter den lille vännen undrande i väntan på sina nya ägare som strax anlände. Hans namn blir nu ZERO. Han blir en efterlängtad sällskapsfågel och handtam och kan förhoppningsvis lära sig tala något. Vi tycker oss ha märkt att det bör vara en hane eftersom han pratat och sjungit en hel del. Säker kan man inte vara förrän vid sju-åtta månaders ålder. I så fall ska huvud och tofs bli gula. På honor förblir det grått livet ut. Lycka till. Zero!

Översvämning i badrummet hade vi en kväll. Livet på landet där man är sin egen fastighetsskötare har sina sidor. Ny tvättmaskin läcker mer än den ska (ordnas snart) men inte sååå mycket! Golvet flödade.

Det visade sig denna gång bero på uttömningsslangen som släppt från sitt fäste där det hängde över tvätthokanten. Slangen hade kastat sig baklänges och tömt ALLT tvättvattnet på golvet. Mycket var det! Och SENT på kvällen! Efter en hård arbetsdag!

Konstigt nog hade den inte sprutat ner varken den torra tvätten som hängde ovanför, eller strykbrädan intill...!

Undras om händelsen ska betecknas som tur eller otur...

.... som inte har nå't gott med sig, heter det.

Det var kortslutning i Fågelhuset en sen kväll under datoruppehållet. Jag lyckades felsöka så att vi med uteslutningsmetoden återställde jordfelsbrytaren för att hjälpligt få nattlampa till fåglarna och vatten till oss själva. Följande dag visade det sig vara utomhuskontakten till dammpumpen. Aha.... sniglar som förra året? Jojomän. Åtta (!) pyttesmå sniglar (ej mördartyp) hade krupit in i ett luftningshål till kontakten och kortslutit. Nu blir det kontakt UTAN luftningshål.

Fågelhusets avlopp som svämmade över för snart två månader sen då stenkistan gav upp blev fixat under datoruppehållet. Nu har vi riktigt avlopp anslutet till trekammarbrunnen och behöver inte akta fröer som lätt följer med. Aldrig mera översvämning där! (Går nu alltså att ordna wc på loftet - ifall vi får lust.)

Nymferna Lillis och Isabell som suttit i egen kupé länge nog har äntligen kommit in till stora flocken. Efterlängtat för både dem och oss. Det blev aldrig någon häckning. Men strunt samma. Alla var lika glada att återförenas och det var glädje och gamman. Inget groll alls, de bara smälte in i gemenskapen.

Intresserat noterar vi dock att de blivit ett s.k sympatipar som håller ihop, gosar och knyter band... de är ETT. Dom är sååå söööta tillsammans. Kan bli bra till nästa år om intresset kvarstår.

Sympatipar kallas det när ett par gillar varann men ännu inte har häckat ihop. Från och med första kullen kallas de häckpar.