Morgonens kaffebalja är redan slut. Den andra är nyss påsatt och puttrar i köket. Husbonden ska servas. Han är heltänd på nya uppgiften och går fram som en bulldozer i trädgården. Stark som en björn, ihärdig som en oxe och smidig som en katt gräver och spettar han, snickrar, lägger rör och drar elledningar. Han kunde nog flytta berg om han ville.

Känner hur den egna energin bara rinner ut ur tårna vid blotta anblicken. Här står man sig slätt. Men ok, mycket blir gjort och markservice är inte att förakta. Bidrar med små insatser men mest glider jag omkring med kameran.

Gamla grinden är flyttad till ny plats. Ny gång uppgrävd över gräsmattan, gruset är lagt, ny marksten kommer i veckan. Grästorvorna blir till gräsmatta hos papegojorna. Portal vid entrén påbörjad, pergolataket får vänta ett tag. Lång beställningstid under semestrar. Kanarievoljären ska komma fram till höger i bild, utefter häcken.

Utifrån går man nu mot huset istället för till fågelhuset, som förut.

Gamla grindhålet är igenspikat. Gropar grävdes i går och gamla häckplantor flyttades för att fylla igen gluggen där även jag kunde göra en liten insats. Husbonden knäckte en spade och böjde ett spett på kuppen. Gammal marksten plockas upp för att användas på annat håll. Många skottkärror blev det. Vi längtar båda efter att få in kanarievoljären i vår trädgård så vi slipper gå ut på vägen för att se dem. De sjöng oavbrutet i går men hördes knappt runt knuten. Sen ska vi både se och höra dem från farstun. Och se dem inifrån köket! Härligt.

Det drar sig mot middag (blir nog stekt makrill) men först går jag en sväng till vår park med hundarna. Kanske hittar man något gott till marsvinen och fåglarna. Hundarna kommer att äta skogshallon vet jag.