Underbart, jättekul, fantastiskt.... Äntligen!

Ärlan har fått ut sina ungar. Fyra-fem vippstjärtar skriker och jagar sina föräldrar, krävande, pigga, energiska. Det är precis som det ska.

Är då detta nåt märkvärdigt?

JA, för mig. Jag fäller en tår av glädje när de kommer, följer häckningsbestyren ivrigt, lider när de misslyckas, gläds följaktligen när det går vägen. Som nu. Halleluja.

Hanen kom i rätt tid, gick här ensam och väntade, for iväg och letade, sjöng, tittade hoppfullt åt alla håll. Så dök det upp en annan, nej det var en konkurrent, bort med den. Och tiden gick... Jag deppade. Var glad att åtminstone han hittat tillbaka.

När honan väl kom var det så diskret att vi inget anade. Såg henne först häromdagen på vår gräsmatta när hon laddade babyfrukost i munnen och for bortåt vår park. Yes, det var alltså där dom bodde i år. Och nu är ungarna här, första kullen! Hinns det med en till i år, nu när det blev så sent. Vi får se.

Tack och lov är det en god bit av sommaren kvar innan de ska iväg. För fy vad jag blir ledsen när de åker iväg. Som jag sörjer dem. Det är ju så många risker med flytten. Önskar jag kunde ha dem i ladan över vintern.

Att det är honan vet jag från förra året. Hon har ingen svart hjässa som de annars brukar ha. Sände en usel bild till ornitologerna i fjol, tagen med skakig filmkamera utan stativ men väl visande den grå hjässan. Färgen har även en svag anstrykning åt brunt. Sånt förekommer, svarade de. Namnet på företeelsen har jag redan glömt, men så här ser det ut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...