"mitt minne dröjer därvid

ljuva sextital

man for till månen

i stora rör av plåt

store tid, man bar sig åt"

Ungefär som i sången med Brita Borg kändes det att prata med sin gamla tonårs-, sommar- och hästkompis idag. 45 år senare!

Sökte henne på internet och fann en parant dam som är synnerligen aktiv, klättrar i berg, bygger hus och jag vet inte allt. Med ens vällde minnena upp från förr. Det började med hästar på bondgård, sen följdes vi åt i några år. Här badar vi, i skärgården, jag t.v

"Våra" hästar som vi hade mycket roligt med. Hennes Nova (18 år) t.v. min Pojken (21 år) t.h Istället för att stå ensamma på var sin gård fick de sällskap av oss och varandra. Vi ordnade till och med bröllop för dem.

Körkortstid och bilåkning. Första bilen en Volvo PV-57 med solskydd, OP-stövlar i plast (optiskt synvillemode i svartvitt) och handväskan nästan lika ärtig som dagens omtalade dyrgripar.

Kompisens kille körde den här knarren, en Horex Columbus, som jag provsitter i kläder jag köpt för egna pengar från mitt första jobb.

Den begagnade polisduetten gillade jag skarpt.

Om vi ska ses...? Tankarna gick åt det hållet men långa avstånd kan sätta käppar i hjulet. Det ska i så fall koordineras med ytterligare en kompis, om/när vi ska till. Nån gång i höst kanske?