Tänk att ha ett eget litet hörn i cyberrymden att publicera sina funderingar i. Ett hörn i vilket man skriver om stort och smått. Vi som har skrivklåda skulle kunna skriva för oss själva i datorn men då får ingen annan ta del. Och det vill vi ju, vi bloggare.

Bloggen är ett fantastiskt redskap för att kunna berätta något för flera vänner samtidigt. Ett sätt för avlägset boende släktingar att hålla koll på vad som händer hos oss.

Bloggen är ett perfekt forum att tycka i. Säga ifrån om samhället, om fåniga fenomen, tramsiga trender, om galenskaper osv. Eller att berömma något man gillar. Ett alldeles eget hörn där jag själv är redaktör och bestämmer utrymmet. När och hur jag vill (inom lagens gränser).

Tänk så många duktiga diktare och författare som aldrig fick chans att publicera sig för att förläggaren inte trodde på dem - innan webben var uppfunnen.
Ibland tittar någon snäll människa in i bloggen och ger en trevlig kommentar. Hittills har jag bara fått snälla kommentarer, men det lär visst förekomma både hot och hat på sina håll i cyberrymden. Har lite svårt att förstå detta.

Tänk så mycket trevligt det finns att läsa på nätet. Jag är imponerad över hur många duktiga och ambitiösa människor som sitter hemma och skriver den ena fina och roliga texten efter den andra. Och fullt av kalasfina bilder!

Och alla har vi bloggare TVÅ saker gemensamt:

1) skrivklåda, dvs lusten att formulera oss i skrift,

2) viljan att dela med oss till andra.