Medan köttgrytan puttrade till middag passade jag på att göra köttfärssås på två kilo färs i stora syltgrytan samtidigt som tvättmaskinen gick för fullt. Många middagar blir det! Nu återstår att göra pannbiffar på lika många kilo färs, sen kan sommaren komma.... Jag menar, man står ju inte med sånt då.

Inte ofta jag är så effektiv numera, men det var också bra att ha nåt att sätta händerna i när det stollade sig med pappa...

Han ligger i kväll på sjukhus för observation efter en liten incident vid middagstid med yrsel och sekundkort blackout. Ambulansen "tittade till" honom men ansåg det bäst att han följde med för provtagningar och röntgen. Han har ju faktiskt både diabetes och blodbrist.

Man förberedde faktiskt även för transfusion ifall att det skulle bli aktuellt. Man blir imponerad när sjukvården fungerar!

Lite oroligt är det, men skönt att han är i goda händer. Tack och lov lät han pigg och klar som vanligt i telefon.

Har under ett par dagar intervjuat pappa (84) om gamla tider och pusselbitarna börjar passa. Konstigt... det mesta har jag hört förut i olika sammanhang och med vaga tidsuppgifter. Nu kommer allt på plats... och vilka levnadsöden. Vilken tur att vi har rikligt med foton och att pappa minns kristallklart! Återkommer nog med delar av familjekrönikan i bloggen framöver.

T.ex berättelsen om "faster" Sigrid som slog upp en lång och lycklig förlovning med en stilig och mycket kär blivande sjökapten för någon slags "moralisk skyldighet" gentemot sin sjuke bror, min farfar Konrad. En verklig uppoffring.

Bilden är  från hennes egen damfrisering.

Och sen berättelsen om min barndomsidol farfar Konrad som efter fyra år på sanatorium överlevde tbc med bara en halv lunga kvar, för att bli konstnär och hemmapappa åt sin lille son - min pappa, som kommit till världen under hans sjukdom och tillbringat sitt första levnadsår på "Barnhem för obemedlade föräldrar"... medan farmor som hade försörjningsbördan jobbade och jobbade och jobbade...

Och nu står det klart: Jag har det i generna! Min enastående förmåga att INTE se dammtussar. Det kommer från farfar och pappa. Så det så.

Här presenteras ett gäng "uschlia" bilder under värsta möjliga förhållanden: flaxande vingar, ösregn, disigt, genom dubbla nät... Kunde inte bli bättre men... nymferna mådde prima!

De kastade sig ut i regnet och satt framåtlutade på grenarna med stjärtar i vädret och vingarna utbredda som vore det korsfästning. Länge.

Ett effektivt sätt att få in vatten under fjädrarna har jag förstått. Sedan vidtog putsning, efter var och en sin fason.

Gullvivor har vi kolossalt gott om i trädgården. Växer som ogräs. Såg nåt om att denna ska vara fridlyst, verkar otroligt så som den sprider sig. Ja, vi behåller dem gärna överallt om det ska vara så. Härliga i alla färger från gult via orange till rött, mina älsklingsfärger allihop. Gullvivan är Närkes landskapsblomma. Tankar går därför till Svägerskan i Örebro.

Ett fantastiskt förädlat äppelträd som blommar rikligt men ej bär frukt. Minns ej namnet, men det blommar lika mycket varje år. Bra ersättning för de fruktbärande äppelträd vi försökt med, men som sorkarna fördärvat.