I går kom en liten rackare insusande genom hallen, svängde in i tv-rummet och under soffan mitt för mina ögon. Utan att skämmas! Ytterdörren står ofta öppen nu, innan kvalmig sommarvärme och flugor tar över. Nu går det bra, trodde jag... i helskotta heller.

Snart stack han ut igen samma väg han kom in, kvick som en vessla. Hade väl gått fel kanske... Där rök min dröm om en amerikansk flugnätsdörr med liten svängdörr nedtill för hundarna. Man förstår ju vem som skulle bruka den! Hur kul kan det vara inomhus bland hundar när hela naturen är ett dukat bord?

Under morgonkaffet hörde jag ljud som hör hösten till... knapranden från knäckebrödsskåpet. Vad gör dom inne NU? Är det klimatförändringen? Dags att kolla gamla tätningar som brustit... Det är alltid livat på landet.

Då mindes jag mina spontana skisser från 1972 när jag flyttade in i ett torp som stått obebott om vintrarna i många år. Där härskade mössen och var så hemmastadda att de inte brydde sig om varken folk eller fä. Gäster vid kalas fick roligt, de reste sig upp från middagen och rusade hit och dit "titta här är det några på spisen" och "här sitter en i soffan" etc... Vid dessa minnen spann kreativiteten igång, scannade skisserna och monterade ihop dem.

Möss är bedårande men man kan inte bo ihop med dem. Ut med fällor. En kväll vid sänggåendet hördes en smäll följt av illtjut under diskbänken och det slutade inte. Väl där fick jag se en stackare sitta fast med svansen i slagfällan. Vad göra? Har alltid varit en rådig typ så jag laddade en ny slagfälla och lyfte upp den med musen i så att huvudet hamnade i rätt läge på den nya. Pang. Så kunde man äntligen somna. Grymt ja, men alternativet?