... önskas bloggens läsare med vårt älsklingsträd/-buske häggmispeln (amelanchier canadensis). Underbar med skira häggblommor på bar kvist som snart står fint till de första bladen i rosabrunt vilka via sommargrönska växlar till eldgult om hösten. Då med ätliga blå bär som älskas av framför allt trastarna. (A. canadensis växer vidare och spretigare än a. spicata som har mer upprätt växtsätt.)

Grannen harvar upp åkern utanför för att så. Efter ett par års träda (läs: ogräs) blir det trevligt att se gröda igen. Men... måste man, undrar jag, harva efter att lärkan lagt sina ägg? Lärkan har drillat högt i skyn över häckningsplatsen. Nu får de börja om. Sen är det väl dags med giftsprutan lagom till att tofsvipan har ungar... Har sett det förr, bäst att blunda för att behålla sinnesfriden.

Maskros och gräs har kommit igång lite smått så att marsvinen äntligen får smaka det goda, och med ens duger inte ens den svenska gurkan, minsann!

Sista handen lagd vid hökskyddet av kanarieburen (etapp I). Ur "rätt" vinkel kommer höken inte ens att se fåglarna, än mindre sikta... hoppas vi. Vännerna var ute idag och prövade läget.

Cementblandaren, dvs. husbonden, har varit igång hela dagen för att täta vinterns alla musgångar. De blev fler i fågelhuset än vi kunnat ana, trots mussäkring av alla öppningar med plåtskoning och allt. Dom tog sig in ändå (surprise, surprise). Inte gick de i ostfällorna heller... de hade ju fri tillgång till frö. De var tydligen inkörda på detta, så när vi laddade slagfällorna med frö (!) så gick dom på det...!

Mössen tog sig faktiskt också in genom betonggrunden som nu är lagad. Stanken efter deras "huvudkontor" är vidrig och förföljer en liksom. Nu har vi sommaren på oss att gå igenom alla svaga punkter.

----

Mina mail till radiokanalerna har gett napp. Kontaktades i dag av redaktör som genast förmedlades till Kompisen. Hoppas det blir nåt. Intressant.