Det började med att Ulrik fick nåt besvär i halsen när han drack. Hostade kraftigt och länge och var mycket störd över saken. Ville gå ut, men jag tänkte att besvären skulle lugna sig först och avvaktade. Sigrid, familjens polis, tog genast tag i saken - högljutt!
- Ser du inte att han behöver hjälp! Gör nåt! Så här kan vi inte ha det! Varför gör du inget?
Hostan avtog och Ulrik var besvärad i största allmänhet. Man vet ju hur det kan kännas i halsen om gomseglet har satt sig på tvären eller nåt.
Försökte övertala Sigrid att gå och lägga sig. Men nehej, se det gick ”polisen” inte med på! Hon styrde och ställde och regerade tills jag släppte ut dem och ”doktor” Ulrik rusade iväg för att ta den bästa medicin han kunde tänka sig för åkomman ifråga. Gräs. Han slet i sig gräs, han betade som en ko. Hade väl halsbränna eller nåt, stackarn.
Efter avsevärda ansträngningar fick jag in dem för att servera knäckebröd, vilket ju river bra i halsen. Det åkte ner begärligt. Försökte sen syssla med annat. Ulrik såg lite lidande ut, men vaddå. Det känns jobbigt när något gått snett. Det skulle väl lugnat sig om det inte var för Sigrid Polis som mycket uppriven tjatade uppfordrande. Kutade fram och åter, rev på mig, pekade med hela handen…
- Så här kan vi inte ha det! Ser du inte att han mår illa?
När jag inte reagerade skärpte hon tonen!
- Hördudu, om du inte genast ser till och gör något åt saken kommer det här att sluta illa. Släpp ut honom, han mår inte bra! Göööör något! Hjääälp honom!
Då såg jag mig nödsakad att tala allvar med damen ifråga för att få lugn i huset vilket inte var populärt. Långt efter att Ulriks besvär gett med sig var Sigrid fortsatt orolig, nu visste hon nog inte varför. Först på eftermiddagen var harmonin fullt återställd. Puh...
Hundar…!

... kanarieungar i slutet korgrede. Detta är Helmuts (som är en hona) tredje kull på raken. En för mycket egentligen, men hon var bestämd!
Ingen vanlig typ av rede för en kanarie som helst vill ha öppet runt om, men är man bestämd, så är man. Sagt och gjort.
Taket ger inga begränsningar när ungarna är nykläckta, men snart får de långa halsar och mamma brukar stå upp för att kunna mata. Då måste bokorgen antagligen klippas upp. Fågelungar räknas dock inte förrän de lämnat boet - mycket kan fallera. Vi håller tummarna.

Idag kom en av fyra risfågelungar i "Hemlighuset" ut. Då dröjer det inte länge tills resten hoppar ut. Åååå, det är som att vara på BB och uppleva födsel på födsel för varje unge som tittar ut.
Bilden visar en av sex i "Torklådan" och de är betydligt yngre. Såg ingen pga mörkret därinne men räknade med att blixten skulle lysa upp... och si... det gjorde den! Lyckat experiment.
Holkarna får namn för att hållas isär när vi bokför i loggen. Torklådan kallas så för att alla fåglar sitter på dess tak för att torka efter duschen. Den är nämligen belägen nära ett lysrör.
Fantastiskt att risfåglarna ville häcka i den, men tydligen upplevs inte steppandet på taket som en störning.