Idag fortsatte vårpyntet hos våra vänner med färskt björkris (det är ju snart påsk). Alla fågelungar älskar att dingla i grenarna och smaka på knopparna.
På bilden törnar dom in för natten, trötta efter dagens knog.

Och vem blir lycklig över en gråsparv...? ”Luftens råttor” var farfar Konrads benämning på gråsparvarna i storsta’n, men epitetet stämmer nog inte idag. Har hört att de inte är så talrika numera.
- Titta en gråsparv! Och han har frun med sig, ropade jag överförtjust och Väninnans man tittade misstroget på mig.
- Jamen dom är sällsynta häromkring, vi har ju bara pilfinkar här på landet, försökte jag.
- Vad är skillnaden, undrade han….

Dom ÄR lika, det medges, men JAG älskar gråsparven från min barndom (utan den bruna kindfläcken). Jag hoppas sååå att paret stannar hos oss för häckning. Dom ser riktigt exotiska ut… För oss som ser detaljerna.

Jag trodde det knappt själv. I morse slog inget mindre än blomdoft emot oss i fågelhuset! Det måste har varit gårdagens städning hos kanarierna. Fantastiskt.

Städade resten av fågelhuset - 10 kvm voljär. Ungar i holkar och reden bedömdes gamla nog så att föräldrarna kunde vara borta en stund. Vi skyndade på. Att tvätta och skrubba är direkt olämpligt med ungar på gång, det fick bli grovt.
Husbonden bar och kånkade. Hundar kontrollerade att allt gick rätt till. Jag låg på knä med skyffel och borste och två kanarier i håret och på ryggen, hi hi. De är för tokiga, så nyfikna och tillgivna.
Vips var det färdigt. Nytt grus, härligt doftande anissand och cederträflis, fräsch mossa från parken, mera dun, hö och kokosfiber till bobyggnad. Genast kryllade golvet av ivriga små fötter. De hade längtat efter förnyelsen; måsfinkar, sebrafinkar, astrilder, risfåglar och kanarier.
Möra och goa efter insatsen njöt vi i kapp med fåglarna. Ljuvliga dofter spred sig och föräldrar återvände till väntande ungar. I ”Hemlighuset” hade risfågelungarna växt sen sist och var i gott hull. Bra. Ett flertal ägg i andra holkar. Jippie.
Kanarierna Nacka och Lennart drillade på kapp, en underbar ljudmatta likt porlande bäckar, blandat med andras kvitter och tjatter i olika tonarter. Fantastisk miljö att flumma bort i.
Och så var det den där blomdoften då... dagen efter. Som de ljuvligaste orkidéer. Obegripligt.

Vårdagjämningen har varit, och farit med vårvindens hastighet. Nu går vi över till sommartid och om bara någon vecka är det påsk! Herregud, nu går det undan.

Nu gäller att njuta av varje sekund innan den är över och förbi. Har lovat mig själv att inte jaga solen i år. Har förbaskat lätt för att stressa upp mig av allt som ska göras när solen skiner. Mulna dagar gillar jag bäst. Ger ett gott samvete.

Att mockning hos marsvin kan vara så trevligt! En härlig doft av stall. Häststall. Mumma för en gammal hästtjej som med ens är åtskilliga decennier tillbaka i tiden. Tonår. Storrutig skjorta och jeans gör illusionen perfekt.
Med hö i håret och spån i ärmlinningen är jag i en annan värld, en god och trygg värld, en värld av drömmar, hårt lantbruksarbete, stampande hovar och frustningar, körning med häst på åkrar och fält, doften från sadlar och selar och …. (åh, så stark jag var på den tiden – en 50-kilos mjölkflaska var ingenting..).
Marsvinsstall luktar således häststall. Så klart, med samma matvanor; morötter, hö, havre, pellets, äpplen, knäckebröd och gräs.
Ungarna föds färdiga (bilden), precis som hästföl, äter gräs/hö redan 4 timmar gamla. Duktiga på bocksprång och bakutsparkar är de också.
Skämdes ett tag för att ha marsvin – vid -60. Är nog surrogat för de hästar jag aldrig haft råd att äga. Nu har jag desto fler - sju i stallet. De bor i eget "höghus" inne på kontoret. Höprassel natten lång.
Döm om min oförställda glädje när jag läste nya rön om att marsvin genetiskt står närmare hästen än råttan och musen. Det var väl det jag tänkte!
Citat av lundaprofessorn Ulfur Arnason:
”Icke-gnagare bland de högre däggdjuren (ex. häst, ko, rovdjur) ansluter sig i detta fall till den gren på vilken marsvinet sitter. Med detta träd som utgångspunkt kan man säga att marsvinet står icke-gnagare närmare än vad mus/råtta gör.”

Sorg och förstämning råder i vårt hem, där P1:s alla underbara program tidigare sköljde över oss i alla rum – hela dagen. Hemmet fylldes av folkbildning, överraskande nya kunskaper och ett vuxet tilltal - Folkuniversitetet.
Radioledningen tänkte sig fler lyssnare till P1… Så fel det blev. Nu är det tyst hos många.
Att ta in Annika Lantz i P1 var inget mindre än ett hemfridsbrott hos hela P1-publiken – en veritabel skräckupplevelse. Hon är värst av alla nymodigheter med sitt hysteriska fnittrande och meningslösa pladder. P1-lyssnarna är upprörda och ledsna – även de yngre.
Vi har flytt P3 och P4 för att slippa det flåshurtiga surret. Vart ska man nu ta vägen?
Idag hörde jag på P2 för en stund. Nyheter på serbiska, finska och samiska. Lät i alla fall seriöst. Beror kanske på att jag inte förstår ett dyft;)

... i bloggen ville Bibbi vara. Det kan jag ju inte neka henne.
Bilden från i somras när hon var dräktig, vilket bl.a resulterade i vår Alice.

… i morgonstund, kände jag mig idag – fullständigt minnesbefriad. Blev så exalterad av domherreflockens besök att jag släppte in en av hundarna efter rastning utan att veta om det… ”Står du här”, sa jag när vi kom in. Hon visade inga sura miner. Stunden efter fann jag mig själv i färd med att försöka få in två stora tallrikar i mikron istället för skåpet. Är det våren?

Domherrarnas diskreta visslingar avslöjade att nästan hela skogsbeståndet dykt upp - 15 st. Så dags nu… dom har inte varit här på hela vintern. Är kottarna slut?
Tur att vi köpt en sista (?) säck vildfågelfrö med tanke på hemvändarna som behöver extra energi efter flygresan. Vår pilfinksstam är väl 60-70 individer stor. En svärm lyfter ur häckarna när vi passerar och tjattrar ikapp med sparvpapegojorna i sin voljär.

Diska, diska fågelskålar… är min morgonsång. Det är handarbete som gäller, dom är för små för diskmaskinen. Bara far omkring och ställer till det. När detta är klart efter morronpasset hos fåglarna är det inte många timmar kvar till middag. Det går i ett.
En natt drömde jag att jag diskade fågelskålar i långa rader.. ingen mardröm faktiskt, känslan var harmonisk.