och Husbonden var ensam om första glimten.
Lärkan drillar högt i skyn, morkullan sträcker över huset sen ett par dagar tillbaka och krokusen blommar praktfullt i rabatten.

Hos Helmuts senaste kull vilar nu understundom och helt ogenerat en måsfink (den bruna t.v är måsfinken.). Det var likadant vid förra kullen. Vi oroades av den framfusiga finken och sökte få bort den, men gav upp. Helmut tycktes inte ta illa vid sig, kanske var de vänner. Måsfinkar är mycket sociala och vänliga så vi var inte bekymrade på allvar. Helmut (som är en hona) fick ju hjälp med ruvningen men hur skulle det gå med matningen när måsfinken låg på kanarieungarna. Tja, det gick bra, tre ungar är självständiga nu.
I eftermiddags låg inte mindre än fyra nya sebrafinkbarn i nämnda bo. De blir så trötta i början och tycker om att vila sig då och då.

Idag ville nyutflugna kanariebarnet Greta Garbo sova hos mamma Orange som ligger på fyra ägg i nytt rede. Kusin Nacki tittade in, undrade om hon fick ta över boet. Det fick hon inte! Greta vaknade och tiggde ivrigt efter mat. Mamma fick nog, flög ut för att äta och duscha. Skönt med egen kupé, tyckte Greta och la sig på äggen för att vila tills mamma kom åter.
Underbart med fredliga och sociala fågelarter.

...kan göra en vansinnig. Stereon har tystnat. Är det en protest mot P1-förändringarna? Något simpelt som en säkring? Ljudet är hursomhelst väck. Orkar inte leta fel
Vår dvd-spelare funkade bra förut men nu måste man stänga av parabolboxen för att programmera. Kan bero på den ”trådlösa länk” vi skaffat för att se parabol på övervåningen… Blir trött och avstår från att spela in.
Nu bråkar tv:n också. Den slår självsvåldigt över till fel ”källa” då och då utan att vi fattar varför. Vi begriper aldrig vilken ”källa” vi tittar på. Blir det bild så tittar vi och är nöjda. Har slutat ställa in allt ordentligt och noga. Ingen idé.
Väninnan har nyligen genomlidit en långdragen process med hemmets dvd-spelare. Ja, det blev nog fler apparater än de tänkt sig men… vad ska folk göra i sin desperation? Manualen var fel och tv-handlar’n okunnig.
All denna teknik...(suck). Prylarna ska begripas, servas och daltas med. Vem orkar på allvar ta det till sig. Efter några försök tröttnar man på den tekniska vokabulären – ofta på engelska eller dåligt översatt norska, på obefintlig service eller kunskap och på att manualen gäller ”fel” modell eller har fel instruktioner. Åter till urtiden, alltså = ’försök och misstag’. Är det tecken på återgång i utvecklingen?

...är över oss. Dom dräller in, oranga och röda kuvert om vartannat från diverse institutioner som byter namn stup i ett. Häromdagen kom nåt från Collectum som sånär åkte i soporna då jag slänger allt som liknar låneerbjudanden och lotterier. Hejdade mig en sekund. Anade att det kunde vara nåt som bytt namn. Jajamän. Collectum hette nyss Alecta, som tidigare hette SPP... Blir man trött eller?
Jag saknar intresse för spekulationscirkusen och har bara det allra nödvändigaste, en hållning jag delar med många. Ändå förföljer det oss. Fattar nada. Här stoppas allt i pärm för att nån gång (två bokade tider redan uppskjutna) få hjälp på min bank med saken.
Men varför måste just pensionbeskeden vara så långa? De passar ju inte i vanliga pärmar utan att justeras på längden. Bara pensionsbeskeden!

Luttrad stoppade jag ännu ett besked från Collectum i ”åtgärdslådan”. Kändes bekant men orkade inte ana oråd. Slet upp kuvertet, sa jaha och ner i lådan. När räkningar skulle betalas upptäcktes att nämnda besked inte var till mig. Det skulle till min namne i andra ändan av Byhålan, vi är fyra med samma namn. Hallå Posten, vad har vi adresserna för?

I går ägnades några timmar i solen. Man vet ju inte hur länge det varar. Somnade skönt och fick lite färg på nosen.