...som högtidlighölls i bloggen 15 mars äras hon nu även i bild, tagen på redaktionen.
Ägnar kvällarna åt att sortera gamla bilder (tusentals), sätter i album och scannar = evighetsarbete.

Ryckte upp mig och beställde tid hos optikern. Redan i morgon. Så lätt det kan gå.
Såg tv-dokumentären om Ordförande Persson. Jösses vad grodor det hoppat där! Och apropå det har vårens första groda hörts kväka i dammen. Den lät finare.
Oj, hör att mitt norska favoritprogram Först & sist, börjat. Bråttom.

Glömt ringa optikern för elfte dagen i rad. Glasögonen har spruckit på ena glaset. Mina brillor lever verkligen farligt. Hänger och slänger i halslinningar och knapphål och jag vet inte allt. Fler gånger om dagen dansar de i golvet, håller för det mesta, men …krasch…plötsligt är golvet hårt. Ett par tappade jag på soptippen endast en vecka gamla. Flera äldre par från olika perioder ligger i lådorna för säkerhets skull. Ett par till dator och köksarbete, ett par till läsning, ett par i reserv osv. Så nu går jag omkring med sprucket glas… och husbonden ligger på om optikern. Jag ska, jag ska…

gick härom kvällen på någon kanal - igen. Och vi såg den - igen! För tionde gången eller nåt sånt. Med vissa filmer är det bara så. Man tröttnar inte. Man tittar igen. Och njuter. Och kan den utantill – men det gör inget.
Likadant med Nyckeln till frihet. Vi är väl uppe i åtta ggr nu. Bra story, bra skådisar och bra filmat. Och de går och går och går.. i den ena kanalen efter den andra.
Inskränkt? Njae, det är ju vår-vinter och vad gör man inte för att slippa många andra dåliga program, t.ex Bingo Royal. Man zappar bort och flyr in i dimman.