Det hände sig vid denna tiden, tre veckor före påsk, att några bönder tog sig till byhålan med bil. En kör ut, den andre passerar och kan inte väja… kollisionen ett faktum. Pang.
Bönderna kliver ur bilarna, upptäcker att de är grannar, börjar genast klappa om varann, mumlar: ”försäkringsbolag… lämna in den… vittnen… inte så farligt…”.
- Det ordnar sig! avslutas förhandlingen till vilken jag blivit åsyna vittne. Förläget leende lämnar bönderna scenen i bästa grannsämja. Social kompetens. Det gjorde min dag.

Fyra nya ungar har just sett dagens ljus inne i Hemlighuset - holken där risfåglarna helst ville bo. De har i största hemlighet inrett, pysslat och vaktat en längre tid. De har väl mest låtsas titta ut genom fönstret och rulla tummarna vid våra besök, men vi anade en röd näbb inne i dunklet. Sprickfärdiga av nyfikenhet lyfte vi på locket. Ååhh det känns som att vara gravid...inget är som väntans tider...35 dagar kvar.

Och våren är här. Tranorna ropade i morse från sin årliga häckningsplats. Staren kollade en holk och stack vidare till grannen. Flera bofinkspar har anlänt och vipor flyger över åkrarna. Nu finns ingen återvändo.

Ser fram mot sossarnas kongress i helgen. Äntligen ska de välja en kvinna. Jag förväntar mig mer spänning och jämvikt i politiken. Sverige har liksom haltat ett tag.